DEBATT Mycket kan sägas om SVT:s program ”30 minuter” som sändes nyligen, och det var kanske inte så förvånande. Gästen råkade nämligen vara Kinas ambassadör Gui Congyou, som bland annat gjort sig känd för att ha hotat såväl svenska journalister som politiker.
Visst bekräftade också programmet den bisarra realiteten om ambassadören. All kritik mot Kina avfärdades som lögner som spreds av ett fåtal illvilliga personer. Detta var ett återkommande påstående trots att kritiken mot Kinas hantering av mänskliga rättigheter bland annat kommer ifrån stora, respekterade organisationer som exempelvis FN. Några koncentrationsläger med indoktrinering, tortyr och tvångsarbete existerade överhuvudtaget inte enligt ambassadören och de hundratusentals uigurerna fick enligt honom snarare hjälp – med exempelvis utbildning och arbeten. För att summera det hela var intervjun närmast kuslig, men bra. Ambassadören avslöjades.
Det har nu gått snart ett och ett halvt år sedan Sverigedemokraterna krävde att den kinesiske ambassadören skulle förklaras persona non grata, icke önskvärd, i Sverige. Anledningen var att han redan då försökt att påverka svenska medier och beslutsfattare genom hot. Sedan dess har ambassadören åkt skytteltrafik mellan sin ambassad och utrikesdepartementet, som en direkt följd av att återkommande behöva motta tillsägelser från utrikesministern. Det har med andra ord inte blivit bot och bättring, vilket fallet med den hotade Kinakännaren tillika journalisten Jojje Olsson med all önskvärd tydlighet har visat.
Eftersom det aldrig blir tal om några verkliga konsekvenser för de omfattande övertrampen är det därför inte heller särskilt konstigt att agerandet fortsätter. Det är snarare konstigt att Sveriges regering regelbundet accepterar en situation där svenska beslutsfattare, journalister och andra återkommande tvingas motta hot.
Det är en sak att Kina, nästan uteslutande och oavsett land, använder sig av en aggressiv diplomati i sina internationella kontakter. Det är en helt annan sak att åsidosätta de spelregler som finns för att överhuvudtaget kunna ha en diplomatisk relation i ett land.
Även om den ociviliserade diplomatin är sanktionerad från Peking finns goda skäl att anta att kommunistregimen skulle undvika att göra samma misstag genom att skicka ytterligare en ambassadör som den nuvarande. De tjänar ingenting på försämrade relationer och torde inte sträva efter att få sina ambassadörer hemskickade. Vår regering bör ej heller låta sig trampas på – missbrukar en diplomat sin roll ska det få konsekvenser.
Det är vidare värt att konstatera att ingen hävdar att synsätten mellan Kinas ambassad och oss som försvarar västerländsk demokrati behöver vara lika. Det är däremot fullt rimligt att kräva av utländska diplomater att respektera de grundläggande friheter som garanteras alla som bor och vistas i Sverige.
Att tillåta Kinas nuvarande ambassadör att fortsatt verka i vårt land är oförsvarligt, vilket vi återigen kunnat konstatera. Det är skadligt för alla de som drabbas av de återkommande hoten men främst är han ett problem just för att han mycket väl kan vara det största hindret för goda relationer mellan våra båda länder. Sverige förtjänar bättre. Kina och det kinesiska folket förtjänar bättre. Därför bör ambassadören förklaras persona non grata och utvisas ur Sverige.
MARKUS WIECHEL (SD)
riksdagsledamot i utrikesutskottet
BJÖRN SÖDER (SD)
riksdagsledamot i utrikesutskottet
MATS NORDBERG (SD)
riksdagsledamot i utrikesutskottet
SARA GILLE (SD)
riksdagsledamot i utrikesutskottet
(Artikeln är publicerad på SvD.se den 2 maj 2021)
