UNGERN I söndagens val i Ungern vann sittande premiärminister Viktor Orbán och hans parti Fidesz, tillsammans med koalitionspartnern KDNP, en förkrossande seger över den samlade oppositionen, bestående av allt från extrema vänstern till det antisemitiska Jobbik. Dessutom kom ett utbrytarpartiet ur Jobbik, som har en ännu mer extrem politik, in i parlamentet.
Inför valet hade en historisk koalition av oppositionen lyckats samla sig i sin kamp för att vinna över Fidesz. Många var dock frågande till hur denna enade opposition egentligen skulle fungera vid en eventuell valvinst. En del menade att den skulle bara överleva en vecka då den innehöll allt från kommunister, socialdemokrater, liberaler, miljöpartister och antisemiter. Men med förlusten från 2018 då alla oppositionspartier gick till val enskilt ville man nu göra ett försök med en samlad opposition. Oppositionen hade också tagit stöd ifrån krafter inom EU för att bedriva kampanj mot den sittande regeringskoalitionen. Trots det valde alltså ungrarna att inte bara befästa utan dessutom förstärka stödet för Fidesz och Viktor Orbán, som nu kan inleda sin fjärde mandatperiod vid makten.
Kritik angående valrörelsen
I valrörelsen framkom kritik mot att gränsen mellan den styrande regeringskoalitionen och staten var suddig och att regeringsannonser förde ut regeringspartiernas budskap i t ex annonser om vikten av säkerhet och trygghet i Ungern med anledning av kriget i grannlandet Ukraina. Man kritiserade vidare att väljarna inte fått balanserad information om folkomröstningen, som hölls i anslutning till parlamentsvalet och som handlade om huruvida det ska vara tillåtet med sexualundervisning i skolan utan föräldrars medgivande, om huruvida barn ska kunna informeras om könskorrigerande behandling, och om huruvida barn ska kunna ta del av media med sexuellt innehåll ”utan begränsning” respektive ta del av media om könskorrigering.
De som framfört kritik, bland andra OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) fick i sin tur kritik för sin interimsrapport som, enligt kritikerna, gjorde flera grundlösa uttalanden om det ungerska valsystemet, som hänvisade till källor som antingen var oklara eller kom från den politiska vänsteroppositionen i Ungern. Man menade vidare att rapporten innehöll flera faktafel, till och med mycket grundläggande misstag som att författarna hänvisade till president Áder som ”den tidigare presidenten”, uppenbarligen omedvetna om det faktum att han sitter kvar till den 10 maj. Kritikerna menade också att ODIHR i huvudsak upprepade halvsanningarna och lögner som i stor utsträckning sprids av den ungerska oppositionen.
Ensidig och vinklad information inför valobservationen
På plats inför valdagen fanns, förutom ODIHR:s långtidsobservatörer, även korttidsobservatörer från olika internationella organisationer, såsom OSSE:s parlamentariska församling (OSCE-PA) och Europarådets parlamentariska församling (PACE) men även andra internationella observatörer var på plats.
Själv deltog jag i egenskap av ledamot i den svenska delegationen till OSSE:s parlamentariska församling. Inför valobservationen hölls i vanlig ordning briefing av svenska Utrikesdepartementet (UD) för den svenska delegationen. Dagarna innan briefingen utsändes rapporter om Ungern, dels en landrapport, dels en rapport om covid-19-situationen och dels en ambassadrapport som på ett omfattande och okritiskt sätt tog upp oppositionens valprogram. I rapporten refererade man till en tidigare rapport om regeringspartiernas valprogram, men denna fick vi alltså till en början inte ta del av.
Jag skrev därför ett mejl till vår delegation om att jag efterlyste den ungerska regeringens valfrågor på lika omfattande sätt som underlaget gav åt oppositionen. Detta för att ge en rättvisande beskrivning för oss valobservatörer. Strax innan briefingen med UD kom rapporten på mejl. Jag måste säga att jag var chockad över det jag läste. Även om rapporten inte är hemligstämplad och jag därmed skulle kunna publicera den kommer jag, efter noga överväganden, inte att göra det. Jag inser nämligen att det skulle kunna skada de bilaterala relationerna mellan Sverige och Ungern. Att en ambassadrapport, om än intern, är skriven på sådant raljerande och oförskämt sätt om ett lands demokratiskt valda premiärminister och regering chockade mig. Det var en produkt skriven av en politisk aktivist snarare än en diplomat och var allt annat än seriös. Och när vi lever i tider som dessa, där läckor sker kontinuerligt, bör man kanske tänka både en och två gånger på hur man formulerar sig även i internt regeringsmaterial.
Men i ärlighetens namn tror jag ingen på UD eller i regeringen reagerat på hur illa rapporten var formulerad. I deras vardag är det säkert så här snacket går på departementet och inom regeringen om Ungern och dess ledning. Intensivt arbete har ju under längre tid pågått och pågår fortfarande för fullt för att upprätthålla de narrativ de skapat om Ungern. Den avsky de och deras kompisar i vänsterliberal press uppenbarligen känner för den sittande konservativa regeringen har vi alla fått ta del av på olika sätt. Men inte desto mindre är det ofta lögner blandade med halvsanningar man för ut i syfte att vilseleda svenska folket. Och även under briefingen fortsatte man i samma anda att föra fram regeringens narrativ.
Mediesituationen i Ungern
Jag ifrågasatte givetvis detta och passade också på att förklara hur en del saker faktiskt förhåller sig angående bland annat mediasituationen. I Sverige påstås nämligen från och till att den ungerska regeringen lagt beslag på alla medier och tystar oliktänkande. Men oppositionella medier i Ungern har i jämförelse med stödet i väljarkåren ett stort utrymme. En majoritet av de största mediekanalerna är faktiskt oppositionella. Flera av de jag träffat och känner som är supportrar till regeringen säger sig följa oppositionella privata medier istället för statliga för att de tycker att de oppositionella är bättre. Går du till ett tidningsstånd i Budapest kan du köpa såväl oppositionella tidningar som regeringsvänliga tidningar. Det finns således en mångfald av massmedier i Ungern, vilket vi med handen på hjärtat faktiskt kan ifrågasätta om det i samma utsträckning finns i vårt eget land där merparten av medierna faktiskt är vänsterliberala eller socialistiska. Men det är givetvis ingen bild som de svenska regeringsföreträdarna eller journalisterna vill ge svenska folket. Vi alla är ju istället bekanta med ett helt annat narrativ.
De statliga mediekanalerna i Ungern är styrda av regeringen på samma sätt som de alltid varit. Men detta tycktes aldrig vara några problem från svenskt håll så länge det var vänsterliberaler och socialister som satt vid makten (detta gäller för övrigt även Polen, som också kritiseras av vänsterliberalerna i Sverige). Dessa länder har heller inte ett sådant system vi har med public service som enligt riktlinjerna ska förhålla sig oberoende (och det vet vi ju hur det ligger till med det i Sverige och hur just vänsterliberalernas inflytande ser ut över vår egen public service).
Oroande ungerska utrikespolitiska vägval
Det finns säkert en massa saker i Ungern som jag inte sympatiserar med eller ens förstår. Inte heller hur man agerar i olika situationer. Detta gäller särskilt på det utrikespolitiska området. Jag anser utifrån mitt perspektiv t ex att det är problematiskt och bekymrande att Ungern fortsätter fördjupa sina kontakter med både Turkiet och Kina och problematiskt är också deras tidigare pragmatiska politik gentemot Ryssland, som skiljer sig drastiskt från de andra Visegradsländerna. En av förklaringarna till detta är Ungerns beroende av rysk gas. I samband med Ukrainakriget har dock Ungern ställt sig bakom EU:s sanktioner mot Ryssland, men samtidigt betonat den negativa inverkan dessa har på den egna ekonomin. Detta förklarar säkert en del i varför man nu vänder sig till länder som Turkiet och Kina.
Jag kan också tycka att det är svagt att Ungern varken skickar vapen till Ukraina eller tillåter att vapentransporter sker genom landet. Detta har ju mött protester från andra länder, så även från till Ungern vänligt sinnade länder inom Visegradssamarbetet som t ex Polen. Istället har Ungern satsat på att hjälpa till humanitärt med att ta emot stora mängder flyktingar från Ukraina. Jag själv passade på att under min vistelse i Ungern göra ett besök på ett mottagningscenter för flyktingar i Budapest, som var ett mycket välorganiserat mottagningscenter. Men jag passade också på att fråga ungerska företrädare om varför man inte skickade vapen till Ukraina eller tillät vapen från andra länder passera landet. Förklaringen jag fick från flera var att man historiskt alltid hamnat på den förlorande sidan i de senaste krigen och att man nu såg sin egen säkerhet som högst prioriterad. Efter första världskriget förlorade ju Ungern två tredjedelar av landets yta och mer än halva befolkningen till grannländerna. I andra världskriget samverkade Ungern med Tyskland, ockuperades av Tyskland efter att man sökt separatfred med de allierade och ockuperades så småningom av Sovjetunionen.
På mottagningscentret för ukrainska flyktingar i Budapest Olimpiai Központ.
Man kan givetvis tycka att det är själviskt att nu vara väldigt försiktiga, men lika väl är det en förståelig förklaring till att man nu gör allt för att stå utanför konflikten. Jag tror också att den kanske inte bästa relationen med den ukrainska politiska ledningen kan spela viss roll. Efter händelserna i Ukraina 2014 har man i Ungern uttryckt oro för den ungerska minoriteten som lever i västra Ukraina och betonat att Ukrainas ledning måste beakta minoriteternas intressen, vilket man inte anser görs.
Vänsterliberalerna oförmåga till att förstå och respektera demokratiska val
Ungern har, liksom alla länder, sin egen historia och sina egna erfarenheter som gör att man drar sina egna slutsatser och har sina egna viljor. Det är detta som vänsterliberalerna inte förstår. I deras värld ska alla vara lika och likriktade och bör därför tycka, vilja och sträva efter samma saker enligt den vänsterliberala agendan. Och gör de inte det så är det problematiskt. Ja, det är helt fel och måste åtgärdas. Jag tycker Moderaternas tidigare europaparlamentariker och numera ordförande för den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärld bevisar detta. Dagen efter det ungerska valet skrev han följande kommentar på Twitter:
”Orbans valseger i Ungern en tragedi för landet, innebär att EU måste säkra former för ett starkt beslutsfattande utan att Ungern får stå i vägen, samtidigt måste vi värna den ungerska oppositionens del i Europa.”
Kommentaren borde egentligen föranleda en hel del reaktioner, men vad jag kunnat se har de i alla fall inte bemötts av något tyngre artilleri annat än en liten folklig storm i kommentarsfältet. Förklaringen till detta ligger förmodligen i att det Hökmark uttrycker är den gängse uppfattningen som varit förhärskande i både den vänster- och den högerliberala fåran. Men inte desto mindre är uttalandet anmärkningsvärt.
Dels är det så uppenbart att det ungerska folkets röst och vägval i fria demokratiska val inte betyder ett uns. Att en person som Hökmark helt plötsligt skulle börja lyssna på folkens åsikter, om de inte ligger i linje med hans syn på EU och EU-elitens intressen, existerar inte i hans tankevärld. Han anser sig ha stakat ut linjen och nåde den som försöker bryta den.
Dels uppvisar kommentaren en vilja till att från utlandet försöka påverka den interna politiska ordningen i Ungern. Det märkliga är att det ofta är samma individer som skriker om att Sverige är utsatt för utländska påverkansoperationer som gärna anser det vara okej att delta i desamma i andra länder som avviker från den vänsterliberala idéuppfattningen. Och visst, jag köper att omvärlden engagerar sig och lägger sig i när det handlar om länder som begår människorättsbrott genom att t ex kasta oppositionella i fängelse eller mycket värre. Då är det allas vår moraliska skyldighet att försöka ingripa. Men detta handlar om EU-landet Ungern. Att från utlandet och EU:s sida vilja gynna vissa politiska läger i ett visst EU-medlemsland borde få många att faktiskt reagera. Men så länge det är vänsterliberaler, liberaler och socialister som anser detta och när det handlar om ”brott” mot deras verklighetsuppfattningar så är det tydligen okej.
EU-kommissionen inleder förfarande mot Ungern
Två dagar efter att valresultatet var ett faktum meddelade också EU-kommissionen att man nu för första gången tar det nya rättsstatsverktyget i bruk när man inleder ett formellt förfarande mot Ungern. Att det kommer nu efter valet är förmodligen ingen tillfällighet. Mekanismen, även kallad konditionalitetsmekanismen, gör att EU-bidrag till medlemsländer som man menar bryter mot ”rättsstatens principer” kan dras in. Man vill alltså nu påbörja en process för att ekonomiskt påverka Ungern i förmodat syfte att förändra opinionen i landet och göra regeringen mindre populär. Regeringen har ju lyckats väl på det ekonomiska området som gjort att fler ungrare fått det bättre ekonomiskt ställt.
Välorganiserat val med nya framgångar – och motgång – för regeringen
Trots de höga tongångarna, kritiken och det massiva stödet från omvärldens vänsterliberaler – och högerliberaler – till den enade oppositionen gick den sittande regeringen alltså framåt i valet, som bör betraktas som både fritt och välorganiserat. Hur rättvist det var kommer man sannolikt att träta om från olika håll och parter. En del av den kritik som framförts finns det säkert fog för, men här kan jag konstatera att det även i våra egna svenska val finns många problem att komma tillrätta med. Och våra val är verkligen inte alltid rättvisa. Men här härskar ju (än så länge) vänsterliberalerna så då är allt i sin ordning, enligt dem själva. Det gäller för övrigt även den politiska inbladningen i rättssystemet med hur man utser domare i Sverige, vilket man är snabba med att anklaga länder som Polen för trots att de inte är i närheten av den politisering som finns i Sverige.
De iakttagelser som jag gjorde under mina observationer under valdagen bekräftade den bild som också OSSE:s parlamentariska församling gav om att valet var välorganiserat med få incidenter. Jag kan konstatera att de vallokaler jag besökte var välorganiserade och gav inga möjligheter till några oegentligheter då allt kontrollerades av valfunktionärer, även från de olika partierna.
Regeringskoalitionen med Fidesz och det kristdemokratiska partiet KDNP vann en förkrossande seger över den samlade oppositionen med över 53 procent av rösterna jämfört med den enade oppositionens 35 procent. Det var en ökning med närmare 4 procent sedan valet 2018. Dessutom kom utbrytarpartiet ur Jobbik, Mi Hazánk (Our Home Movement), som har en ännu mer extrem politik än Jobbik in i parlamentet med drygt sex procent av rösterna. Resultatet ger den sittande regeringskoalitionen en fortsatt supermajoritet med 135 mandat av parlamentets 199.
I folkomröstningen blev det dock en motgång för regeringen då knappt 45 procent av rösterna var giltiga, sedan oppositionen vädjat till väljarna att sabotera omröstningen genom att kryssa i både ja- och nej-ruterna på valsedeln. Eftersom färre än 50 procent av valsedlarna var giltiga blev inte folkomröstningen förklarad giltig. Av de giltiga rösterna var det dock en överväldigande majoritet, mellan 92 och 95 procent, som sade nej på samtliga frågor i linje med regeringspartiernas förslag. Men även om resultatet inte godkändes innebär regeringens supermajoritet att den ändå kan ändra lagar utan folkomröstning.
Man kan ha synpunkter på inslag i valrörelsen, hur det ungerska valsystemet fungerar, men kan inte negligera vare sig att valet gick fritt till och att en klar majoritet av ungerska folket i demokratisk ordning omvalde Fidesz och Viktor Orbán. Att göra så vore att inte respektera demokratin och folkets vilja.
BJÖRN SÖDER (SD)
Valobservatör för OSSE:s parlamentariska församling i det ungerska valet den 3 april 2022
