FOLKMORD Vid torsdagens möte i utrikesutskottet valde majoriteten i utskottet att avslå en kristdemokratisk motion om erkännande av folkmordet i Syrien och Irak 2014-2015. Endast Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna stödde ett erkännande.
Vi sverigedemokrater har länge uppmärksammat situationen för de kristna, men även andra minoritetsgrupper, i Mellanöstern. Förföljelserna har trappats upp. Inte minst som följd av att terrororganisationen IS etablerat ett så kallat Kalifat i området.
När IS intog Iraks näst största stad Mosul den 10 juni 2014 kunde vi läsa i världspressen om hemska övergrepp på de uppskattat 35.000 kristna invånarna. Enligt vittnesuppgifter märktes deras hem upp med speciella symboler, varpå IS gav dem tre alternativ: konvertera till islam, bli avrättade, eller betala en särskild skatt för att få tillfällig betänketid. Resultatet blev förödande. Mosul tömdes på sin kristna befolkning, som fick fly för sina liv. I samband med övertagandet inledde även IS sin kamp för att förbjuda och förinta alla former av kulturyttringar som inte stämde överens med deras egen stränga tolkning av islam. Bland annat jämnade man bibliska profeten Jonas helgedom och andra heliga byggnader med marken.
Exemplet Mosul är talande för de kristnas utsatta situation i Syrien och Irak, som inte kan betecknas som något annat än en etnisk utrensning – ett religiöst och kulturellt folkmord. Från att år 2003 ha funnits ca 1,2 miljoner kristna bara i Irak är det nu svårt att uppskatta hur många som finns kvar, kanske så få som 150.000.
Besläktad med de kristnas situation är situationen för övriga religiösa och etniska minoriteter i området, som är betydligt färre till antalet, men minst lika utsatta. Nämnas kan exempelvis yazidier, mandéer, turkmener, judar, romer och shabaker. Vissa av dem ges inte ens möjlighet att konvertera, eller betala skatt, utan ses som djävulsdyrkare av de radikala islamisterna, som helt sonika vill utrota dem. Under augusti 2014 kunde vi exempelvis läsa rapporter om hur islamisterna tvingat tusentals yazidier att fly upp i Sinaibergen där de riskerade att svälta ihjäl i brist på mat och vatten. Ett stort antal kvinnor tillfångatogs under också under samma år och såldes sedan in i sexuellt slaveri.
FN:s expert på minoritetsfrågor betecknar utvecklingen för områdets minoriteter som förödande och oåterkallelig. Vi sverigedemokrater ser med stor oro på utvecklingen för kristna och andra minoriteter i Syrien och Irak. Av respekt för såväl för de enskilda människornas liv, som för de uråldriga och skyddsvärda kulturerna, är vi angelägna om att framtiden för dem snarast möjligen säkras.
Det råder ingen tvekan om att de systematiska övergrepp som begåtts av IS mot minoriteterna skall klassas som krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord. Det slog även Europaparlamentet fast den 4 februari i år genom en resolution. I augusti förra året och i februari i år rapporterade den oberoende undersökningskommissionen för Syrien att det begåtts brott mot mänskligheten och krigsbrott i Syrien. I MR-rådets Syrienresolution från mars i år anges att det kan ha begåtts krigsbrott och brott mot mänskligheten. När det gäller Irak konstateras i en resolution från september 2014 att IS övergrepp i Irak kan utgöra krigsbrott och brott mot mänskligheten
Trots detta valde alltså utskottsmajoriteten att inte tillkännage för regeringen att folkmordet i Syrien och Irak 2014-2015 skall erkännas. Istället valde majoriteten att endast konstatera de resolutioner rapporter som påvisar de ohyggliga övergrepp som skett och Europaparlamentets resolution om erkännande av folkmord. Utskottsmajoriteten menar vidare att det inte ankommer på riksdagen ”som ett representativt organ att göra folkrättsliga ställningstaganden” utan att det ”genom forskning, fri debatt och rättsliga prövningar, som det avgörs hur historiska händelser och förlopp ska definieras”.
Man konstaterar, från majoritetens sida, att det är den Internationella Brottsmålsdomstolen ICC som har behörighet att utreda brott som kan utgöra folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott.
Och man kan självklart tycka att avgörandet om folkmord eller inte är en sak för folkrättsexperter, jurister och historiker. Men resonemanget håller inte. Det går inte, som jag läste någon kommentera beslutet, ”att bortse att det är ett politiskt avgörande, som görs med politiska hänsyn, och ofta inom ramen för politiska organisationer som FN, dess säkerhetsråd och Internationella Brottmålsdomstolen”.
Det är för övrigt inte första gången folkmordserkännande diskuteras i Sveriges riksdag. 2010 beslutade en majoritet i riksdagen att tillkännage för regeringen att erkänna folkmordet 1915 där över 1,5 miljoner kristna systematiskt massakrerades under det Ottomanska rikets sönderfall i nuvarande Turkiet. Även om Sverigedemokraterna inte vid den tidpunkten var invalt i riksdagen välkomnade vi beslutet. De kristna dödades på grund av sin tro och etnicitet. Över 40 andra länder har erkänt folkmordet och även Europaparlamentet har erkänt det. Trots riksdagens beslut har ingen svensk regering, vare sig alliansregering eller socialdemokratisk, hittills erkänt folkmordet, vilket är skamligt.
Lika skamligt är det att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Moderaterna och Centerpartiet nu inte vill erkänna folkmordet i Syrien och Irak.
Den 11 maj kommer utskottets betänkande att debatteras i kammaren och beslut fattas. Men att något av de partier som avslog erkännandet skulle ändra sig till dess är tyvärr utsiktslöst. För Sverigedemokraternas del kommer vi fortsätta arbeta för att folkmordet i Syrien och Irak skall, precis som det armeniska folkmordet, erkännas. I alla fall av Sveriges riksdag.
BJÖRN SÖDER
