FLYKTINGAR Sverigedemokraterna betonar ofta vikten av att hjälpa världens flyktingar genom ökat stöd till främst UNHCR. För att studera flyktingsituationen på plats och förhöra sig om hur det verkligen fungerar i ett flyktingläger reste en delegation från SD till Jordanien i slutet av mars 2014.Under den ”arabiska våren” började konflikterna i Syrien i januari 2011. Lokala missnöjesyttringar växte till organiserade landsomfattande protester. Allt fler ställde krav på ökad demokratisering, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett slut på Assadregimens 40-åriga envälde.
Den syriska regimen, ledd av president Bashar al-Assad, försökte med militärens och polisens hjälp kväsa protesterna och konflikten eskalerade. Olika organiserade rebellgrupper tog tillfället i akt och det ursprungliga demokratikravet hamnade i skymundan. Istället började konflikten handla allt mer om religion och etnicitet. Detta ledde till väpnade konflikter inte bara mellan rebellsidan och regeringssidan utan också mellan olika rebellgrupper. De största förlorarna är givetvis folket, som tvingats fly undan slumpvisa avrättningar, kidnappningar och förföljelser.
Konflikten i Syrien har orsakat en stor flyktingström och grannländer som Jordanien, Turkiet och Libanon har fått ta ett mycket stort ansvar genom att ta emot flyktingarna. Det är också till dessa länder som de flesta har sökt sig.
I september 2013 beslutade Migrationsverkets rättschef, Fredrik Beijer, att syriska flyktingar som lyckats ta sig till Sverige skall beviljas permanenta uppehållstillstånd oavsett skyddsskäl. Sedan beslutet har antalet syrier som sökt sig till Sverige ökat markant. Under årets första tre månader ökade antalet med 95 procent jämfört med samma period året innan. Sedan konfliktens utbrott har Sverige beviljat drygt 20.000 syrier uppehållstillstånd.
Hjälper på plats
Man kan då ställa sig frågan om Sverige gör rätt? FN uppskattar att över två miljoner flytt till grannländerna och 6,5 miljoner är på flykt inom landet. Är det då verkligen det bästa sättet att hjälpa människor i nöd genom att låta de få (i förhållande till det totala antalet) som har möjlighet att ta sig hela vägen till landet i norr komma hit och bevilja dem permanent livslång försörjning här? Är det så man använder de ekonomiska resurserna på bästa sätt och hjälper så många människor i nöd som möjligt?
Sverigedemokraterna har länge sagt nej på dessa frågor. Partiets utgångspunkt har hela tiden varit att möjliggöra riktig flyktingpolitik genom att fokusera Sveriges begränsade resurser till konfliktområdenas närhet. Dels är det där de mest utsatta flyktingarna finns – de som inte har råd att köpa sig resor genom halva jordklotet till landet i norr – dels gör också varje enskild krona mer nytta. Inte minst i Syrien, hävdar SD, skulle FN:s flyktingorgan UNHCR kunna göra väldigt mycket nytta med mer resurser. Trots att UNHCR finns på plats för att ge stöd till de allra mest utsatta och gör stor nytta uppgår det svenska stödet till endast omkring 600 miljoner kronor. Samtidigt gör regeringen avräkningar i biståndet på flera miljarder för flyktingmottagning i Sverige. SD har under flera år föreslagit ökade resurser till UNHCR. I budgetförslaget för 2014 vill partiet öka stödet med en miljard under budgetåret och totalt sett 5,5 miljarder under budgetperioden. Därmed skulle man kunna hjälpa så många verkligt nödställda människor som möjligt.
SD har dock inte fått gehör från övriga sju riksdagspartier, som anklagar SD för att vara inhumant eftersom SD vill minska mottagningen i Sverige och istället hjälpa så många som möjligt i deras närområden.
För att studera flyktingsituationen på plats och förhöra sig om hur det verkligen fungerar reste en delegation från SD till Jordanien i slutet av mars. Med på resan fanns utöver partiordförande Jimmie Åkesson, gruppledare Björn Söder, biståndspolitisk talesperson Julia Kronlid, internationell sekreterare Kent Ekeroth, riksdagsledamot Markus Wiechel och pressekreterare Linus Bylund.
Tusentals registrerar sig varje dag
Efter en briefing på svenska ambassaden i Jordaniens huvudstad Amman med ambassadören, representanter från Migrationsverket och Sida, besöktes det jordanska parlamentet där möte hölls med ordföranden för det jordanska utrikesutskottet, Hazem Qashou. Qashou berättade om situationen i Jordanien och de ekonomiska utmaningar landet står inför orsakade av flyktingvågor. Han vädjade till omvärlden om ekonomiskt stöd till Jordanien för att kunna ta hand om flyktingarna på bästa sätt.
SD-delegationen tillsammans med
bl a jordanska utrikesutskottets ordförande.
Under 2003-2008 beräknas en halv miljon irakiska flyktingar ha kommit till Jordanien och sedan konflikten i Syrien bröt ut beräknas över en halv miljon syriska flyktingar ha anlänt. Av dessa flyktingar bor cirka 80 procent ute i världssamhällen runt om i landet och 20 procent bor i flyktingläger, främst Za’atari. De som har råd att betala för visum för att ta sig ur Syrien kommer till Jordanien via de legala gränsövergångarna. Övriga tar sig över gränsen genom att resa, inte sällan gå, långa sträckor i terräng för att korsa gränsen till Jordanien. Jordansk gränspolis försöker fånga upp så många som möjligt för att transportera dem till UNHCR:s registreringscenter. Dit kommer varje dag tusentals syrier för att registrera sig. Dessa center finns runt om i Jordanien och delegationen besökte centret Khalda i Amman.
Vid UNHCR:s registreringscenter Khalda i Amman.
Där berättade representanter från UNHCR att flyktingarna registrerar sig genom att man genomför intervjuer och samlar in biometrisk data genom ögonscanning. På så sätt kan man bygga upp en databas och få viss kontroll över flyktingarna och var de bosätter sig. Genom att registrera sig ges flyktingarna tillgång till primärvård och utbildning i Jordanien och erhåller tillfälliga uppehållstillstånd. De får också stöd från UNHCR, antingen genom ekonomiskt bistånd eller, som i flyktinglägren, kuponger för att kunna handla mat. Några ur delegationen fick möjlighet att närvara vid en intervju med en flyktingfamilj och de berördes djupt av familjens berättelse.
Utbildningsinsatser riktade mot flyktingbarnen är högt prioriterade. Genom att ge dem utbildning kan man hindra att en hel generation går förlorad. Många påpekade också att det är den generationen som kommer att få bygga upp Syrien igen efter konflikten. Tyvärr har man svårt att nå alla och många föräldrar håller sina barn borta från skolan och använder dem istället för att arbeta för att dryga ut hushållskassan.
I flyktinglägret Za’atari, som ligger omkring tio kilometer öster om Mafraq och hyser 90.000 flyktingar, har man startat upp flera olika skolor, som håller undervisning i både två- och treskift. Oftast undervisar man pojkarna på morgonen och flickorna på eftermiddagen. UNICEF har tillsammans med Rädda barnen fokuserat mycket på barnens välbefinnande och man arbetar med ett program för att skydda barnen. Det handlar dels om barnens säkerhet i lägret men också för att komma tillrätta med övergrepp på barn och sjukvårdsinsatser för barn som upplevt tragedier. Lägret är numera uppdelat i olika distrikt och man har flyktingar som är ansvariga för olika områden. Tillsammans träffar man regelbundet barn och vuxna för att diskutera dessa frågor.
Flyktinglägret Za’atari.
Försöker skapa känsla av vardag
Varje dag kommer 800 nya syriska flyktingar till lägret. Iris Blom, ledande fältkoordinator från UNHCR, berättade att det i början av konflikten var mycket kaos och man var dåligt förberedd. Men man har nu lyckats få ordning på organisationen på plats och man anstränger sig för att det skall bli en så dräglig tillvaro som möjligt för flyktingarna. Istället för att dela ut matransoner ger man ut kuponger, som flyktingarna kan använda i de supermarkets som satts upp. Därmed skapar man en känsla av mer vardagligt liv och man kan själva bestämma sina matinköp. Utöver dessa supermarkets har många syriska flyktingar startat upp små lokala affärer i lägret genom att utnyttja de tidigare affärsnätverk man hade inne i Jordanien när man bedrev handel hemma i Syrien. I lägret finns flera affärsgator där man kan handla allt ifrån skor och kläder till mat och dryck. Det finns också flera restauranger. En av dessa passade delegationen på att besöka för att luncha. Kanske inte den mest högklassiska inrättningen men alla fann maten tillfredsställande.
UNHCR:s fältkoordinator Iris Blom.
Under lägerbesöket träffade delegationen en syrisk familj, som berättade sin livshistoria och om hur flykten från Syrien gått till. Det var en hjärtgripande berättelse. Flera i deras familj hade blivit utsatta för slumpmässiga avrättningar. Men trots sina upplevelser var man vid förhållandevis gott mod och det viktigaste för föräldrarna var att deras barn kommit i säkerhet. Deras högsta önskan var nu att så snart som möjligt kunna återvända hem till Syrien igen, där delar av familjen fortfarande fanns kvar.
Besök hos en flyktingfamilj i lägret.
Familjen bodde, till skillnad från många andra som bor i tält, i en barack. I början användes bara tält i lägret men allt eftersom använder man nu istället baracker. Till varje tält och barack finns elektricitet draget och vattencisterner och sanitet finns på många platser runt om i lägret liksom sjukvårdsinrättningar. UNHCR har dragit mycket lärdom av arbetet i lägret, berättade Iris Blom. Man upptäckte ganska snart att flyktingarna ville bosätta sig i närheten av andra släktingar och tidigare grannar. De valde då att själva flytta sina tält och baracker vilket skapade viss oordning. När man nu bygger ett nytt läger, som kommer tas i anspråk inom snar framtid, planerar man på ett annat sätt. Man bygger små områden med egna toaletter och duschar och man kommer att placera familjerna nära varandra.
Hälso- och sjukvården fungerar, men många av flyktingarna lider av psykiska problem och posttraumatisk stress efter att ha upplevt fruktansvärda situationer och det skulle behövas förstärkning av den psykiska vården.
Vädjar om stöd till UNHCR
Samtliga representanter i lägret uttryckte farhågor om minskade resurser till FN:s insatser. Redan nästa år beräknade man att anslagen skulle minska, trots att flyktingvågen inte ser ut att avta. Man betonade vikten att kunna ta hand om flyktingarna på ett bra sätt. Det krävs stora resurser att hålla en god hälso- och sjukvård och kunna ge barnen utbildning. SD:s syn på att bidra med ökade resurser till UNHCR mottogs därför väl och man instämde i att det är bästa sätt att kunna ta hand om flyktingarna.
Den stora merparten av flyktingarna bor dock inte i läger utan ute i världssamhällena. I staden Mafraq fick delegationen träffa ytterligare en flyktingfamilj, som berättade om sin situation. De levde i ett enkelt rum och fick stöd av UNHCR. Eftersom de inte har tillstånd att arbeta kände sig fadern isolerad och höll sig mest hemma. Modern hade dock några kvinnliga bekanta som hon umgicks med. Man var dock tacksam för det stöd man fick från UNHCR och vädjade till delegationen: ”Snälla, lägg pengarna på UNHCR istället, det är vårt enda hopp”. Det var ganska märkbart att flyktingfamiljen i lägret hade det bättre än familjen i Mafraq.
På besök hos en flyktingfamilj i staden Mafraq.
Familjen kände också att situationen var något spänd med lokalbefolkningen, som till stora delar består av fattiga jordanier. Annars är situationen mellan jordanier och syrier förhållandevis god. Jordanierna betraktar syrierna som sitt broderfolk och därför är man också beredda att hjälpa de syriska flyktingarna. När delegationen träffade Labib Madanat, som är en representant från Evangelical Christian Alliance Church, uttryckte han sig följande: “Love your neighbour like yourself, but don’t love your neighbour more than yourself”. På sina håll har viss spänning uppstått, inte bara i Mafraq. I Amman, dit de mer välbärgade syrierna sökt sig, har fastighetspriserna gått upp som en följd av att syrier köpt fastigheter. En del jordanier som delegationen träffade menade att det finns en smärtgräns för hur många Jordanien kan ta emot. Det är ingen självklarhet att Jordanien skall fortsätta hålla sin gräns öppen hur lång tid som helst.
Det som gjort att det trots allt hittills fungerat ganska friktionsfritt, de stora flyktingströmmarna till trots, är att man är tydlig med att anpassning till det jordanska samhället är det som gäller. Det kommer aldrig fungera om man bygger ett samhälle i samhället, menade Madanat. ”Om du flyttar till Jordanien måste du bli jordanier”, sade han och drog paralleller till Sverige: ”Om du flyttar till Sverige måste du bli svensk. Man kan behålla sina traditioner och värderingar men man måste anpassa sig till samhället”.
Madanat betonade också att Sverige skulle göra bäst i att prioritera hjälp på plats i Jordanien. ”Sverige kan inte hjälpa hela världen. Hjälp så många som ni kan här”, var hans uppmaning.
Hemkommen från resan har delegationen fått många intryck att bearbeta. Alla är dock överens om att resan har förstärkt övertygelsen om att Sverigedemokraterna har helt rätt politik på områdena flyktinghjälp och bistånd. Partiets syn delas av dem som arbetar med dessa frågor och som befinner sig i den reella och tragiska verkligheten. Konflikten i Syrien kommer tyvärr att bestå den närmsta tiden och de dialoger som hittills hållits har inte lett till någon lösning. Det är viktigt att dialogen fortsätter och tills konflikten upphör är det lika viktigt att hjälpen satsas där den gör mest nytta: i krisområdets närhet.
BJÖRN SÖDER
