FN I början av juli antogs en konvention i FN om ett globalt förbud mot kärnvapen. Sveriges regering röstade ja till förslaget och konventionstexten blir nu föremål för behandling inom regeringskansliet där man ska utreda konsekvenserna av det. Men det är uppenbart att regeringen redan nu, innan konsekvenserna utretts, vill att riksdagen ska ratificera avtalet.
Jag vill tro att det är väldigt få människor i världen som önskar sig kärnvapen och att de allra flesta istället vill ha en kärnvapenfri värld. Samtidigt ska man komma ihåg att vi har en ny situation i världen att förhålla oss till, där kärnvapen inte endast kommer att innehas för att avskräcka en eventuell angripare utan faktiskt kan komma att användas i anfallssyfte. Inte minst utvecklingen i Nordkorea bör tas på största allvar. Men det är fullständigt naivt att tro att en konvention, undertecknad av 122 kärnvapenfria stater men icke en enda kärnvapenstat, kommer att leda till att kärnvapnen i världen försvinner. Det är lika naivt som att tro att ett avtal mellan icke-krigförande stater om att krig skall förbjudas skulle leda till att krig i världen upphör. Det blir istället ett kraftfullt slag i luften som äventyrar vår egen säkerhetspolitiska situation genom att minska vår egen handlingsfrihet i framtiden.
Denna naivitet är kännetecknande för den svenska regeringen och vi har sett den i många andra sammanhang. Inte minst inom klimatfrågorna. Man tror man ska lösa världens problem genom att försvåra för oss själva samtidigt som de länder, som verkligen kan göra skillnad, fullkomligt ignorerar dessa avtal.
Regeringen har inte heller utrett och analyserat konsekvenserna av en svensk ratificering av konventionen. Det ska man märkligt nog göra först nu när man röstat ja till avtalet. Att Sveriges försvarssamarbeten och övningar med en rad olika länder hotas är inte svårt att förstå. Enligt uppgifter till TT har redan Nato-länder som USA, Frankrike, Storbritannien och Tyskland framfört sin oro. Anhängarna till ett svenskt Nato-medlemskap protesterar givetvis högt, men även vi som är motståndare till ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen borde protestera. I en framtida krissituation skulle Sverige kunna tvingas frånsäga sig hjälp från andra länder bara för att dessa länder innehar kärnvapen. I annat fall skulle vi bryta mot konventionen. Vi kan aldrig förutse vad som händer i framtiden och vilka scenarion som kommer att utspelas i vår del av världen. Att bakbinda sig på detta sätt, som regeringen vill, är att äventyra svensk säkerhet.
Flera andra länder, däribland Japan som själva fått leva med ohyggliga konsekvenser av kärnvapen, valde att inte ställa sig bakom konventionen. Även Finland sade nej. Detta med anledning av att man inte vill stänga några säkerhetspolitiska dörrar och försvåra för framtida försvarssamarbeten. Vi borde göra samma ställningstagande som finnarna, med vilka vi dagligen arbetar med att fördjupa det försvarspolitiska samarbetet.
För Sveriges del borde vi istället fokusera på det globala icke-spridningsavtalet NPT, som kan göra större skillnad än ett rent kontraproduktivt slag i luften, men som nu kan vara hotat då riskerna med att kärnvapenstaterna inte går vidare i avtalet är överhängande.
BJÖRN SÖDER (SD)
Säkerhetspolitisk talesperson
