PRIDE I tid och otid hävdar mina politiska motståndare att jag mer eller mindre jämställt homosexualitet med pedofili i ett tidigare blogginlägg. I samband med valet 2014 fick jag åter frågor kring vad jag skrivit och vad jag menat och i samband med talmansvalet i Sveriges riksdag efter valet lyfte Vänsterpartiets Hans Linde åter upp saken för att argumentera för att jag inte skulle bli vald till andre vice talman. Det kan därför vara på sin plats att en gång för alla sätta ned foten och avliva de osanningar som florerar i olika sammanhang.
I samband med Pridefestivalen 2003 gjorde Pridearrangörerna reklam med småbarn. Jag vill minnas att vissa affischer hade en bild av en liten gosse med text i stil med ”Kalle 7 år och bög”. Detta väckte avsky från olika grupper. Bland annat Ecpat, som är en organisation som arbetar mot barnpornografi, barnsexturism och trafficking runt om i världen, protesterade och menade att man sexualiserade småbarn och talade till pedofiler. I denna kritik instämde både jag själv och SD.
Jag skrev sedan blogginlägg om Pridefestivalen, som jag menar framställer homosexuella som sexuella freaks och inte egentligen gynnar de homosexuella. Jag vet också många homosexuella som vänder sig emot Pride genom att de utmålas som perversa personer, när man halv- eller helnaken står och visar upp sig i Pridetåget.
Jag förde i mina blogginlägg en filosofisk diskussion om hur man sett på homosexualitet tillbaka i tiden. Om man går bara några decennier bakåt och då skulle sagt till folk hur det skulle se ut på Stockholms gator med Pridefestivalen 2003 när man sexualiserar småbarn och visar upp sig halv- eller helnakna på lastbilsflak så skulle de tro man var galen och ingen skulle tro att något sådant skulle ske. I samband med detta tog jag upp hur man idag ser på andra sexuella avvikelser och hur man anser att vissa av dessa aldrig kommer att accepteras. Men idag finns t ex olika föreningar som driver deras intressen. I Danmark fanns vid tiden för mitt blogginlägg en pedofilförening som krävde att man skulle accepteras (under 2014 överklagade en nederländsk pedofilförening beslutet om att förbjuda dem) osv. Jag menade då i diskussionen att det är inte säkert att man ser likadant på dessa sexuella avvikelser om några decennier. Inte minst när man redan nu i Pride drar in barn och sexualiserar dem.
Jag uttryckte mig dock väldigt klumpigt, vilket gav upphov till misstolkningar från mina politiska motståndare. Problemet med blogginlägg är ju att det går snabbt och man är kanske inte lika noggrann med att väga varje ord och resonemang på guldvåg, vilket gör att jag får stå till svars än idag för illvilliga misstolkningar. Jag har aldrig jämställt homosexualitet med pedofili eller tidelag, vilket några hävdar. Det är inte det jag menade i mitt resonemang. Däremot jämförde jag synen på olika sexuella avvikelser.
Sedan mitt blogginlägg har man på Pride haft en tidigare dömd pedofil som talare. För några år sedan (tror det var kring 2008) spelade man dildokubb framför småbarn där lekledaren skrek ”Akta stork*ken” (som då var substitutet för kungen i det traditionella kubbspelet). Jag tycker att detta är vedervärdigt.
Min kritik mot Pride kvarstår. Jag anser inte att Pride på något sätt normaliserar hbt-personer – tvärtom. Jag har inget emot homo-, bi- eller transpersoner och känner dessutom ett flertal som är homo- eller bisexuella. Jag anser dock att det sexuella är ens privatsak och så länge det inte drabbar någon oskyldig eller är olagligt är det något man håller för sig själv och inget heller politiken skall ha åsikter om. Men när man lyfter ut det i det offentliga rummet får man också vara beredd på kritik och åsikter. Även de som framförs av de som ogillar spektaklet.
BJÖRN SÖDER
