MANIFESTATION Onsdagen den 21 oktober 2020 hölls en manifestation mot det kinesiska kommunistpartiets brott. Bakom manifestationen stod organisationerna SHRIC – Supporting Human Rights in China, Svenska Tibetkommittén och The Edelstam Foundation. Från Sverigedemokraterna deltog bl a jag och höll ett kortare anförande.
Tack för inbjudan! Verkligen roligt med en så bra uppslutning för en otroligt viktig sak trots situationen vi nu befinner oss i.
Jag tycker att det är bra och viktigt att återkommande lyfta vad som skett och sker i Tibet. Vem skall göra det om inte vi gör det? Och vi gör det i olika former som utåtriktade aktiviteter för att väcka folks medvetenhet men också genom politiken. Och kanske, så småningom, kan det få effekt även för människorna det egentligen handlar om. Det är i alla fall det jag hoppas på.
Kina är ett av vår tids största hot mot internationell säkerhet. Tyvärr var det allt för många – framförallt politiker- som under många år, ja decennier, uppvisade en total naivitet inför det kinesiska hotet.
Medan folk i den omedelbara närheten upplevde vad den kinesiska staten verkligen är kapabel till var det många – framförallt i Väst – som såg det som goda affärsmöjligheter och lät Kina obehindrat expandera.
Jag minns själv när jag för nio år sedan besökte en amerikansk tankesmedja i Washington som gjort en undersökning av folks attityder gentemot Kina – dels i USA men också i Europa. Medan man i USA såg Kina som ett potentiellt hot och var skeptiska uppvisade man i Europa en fullständig naivitet och såg bara fördelar med Kinas etablering i våra länder.
Men man skall komma ihåg att allt Kina gör har ett syfte, så även deras förtäckta sk välgörenhetsprojekt. I Tibet byggde de vägar, som sedan användes för att erövra landet. Nu ser vi stora, inte minst infrastrukturprojekt, såväl digitala som fysiska, och uppköp av företag. Här hemma i Sverige har vi inte heller varit förskonade.
Kina har med all önskvärd tydlighet visat vad de är kapabla till varför fler, inte bara tibetaner, bör vara oroade – nu senast Hongkong är tydligt exempel.
Det är uppenbart att den kinesiska staten hela tiden tänjer på gränserna och fortsätter. Allt medan omvärlden inte agerar utan på sin höjd protesterar lite i marginalen. Hela tiden fortsätter Kina. Man testar hur långt man kan gå. Och tyvärr verkar det inte finnas några gränser. Inte ens när mänskliga rättigheter kränks på allvarliga sätt. Man bryr sig helt enkelt inte.
Vi har sett hur koncentrationsläger byggts upp och där människor används som slavar och utsätts för ohyggliga övergrepp med påståenden om att det handlar om yrkesutbildningar.
Områdena som drabbats är många. Tibet, Östturkestan och Södra Mongoliet är kanske särskilt utsatta.
Men även länder som Taiwan utsätts för hot och påtryckningar. Och det som hände i Hongkong kan ju får direkt bärighet på Taiwans situation.
Varningsklockorna är många och har funnits i många år. Trots det har omvärlden stått förhållandevis tyst och låtit Kina expandera och härja. Det måste vara slut med det nu.
Ett av Sveriges regeringsparti har tidigare kört med devisen att det gäller att ”stå på rätt sida av historien”. Jag håller med. Därför kan man inte stillasittande se på när massövergrepp sker bara för att man är rädd om vissa investeringar och handelspolitiska relationer. Man måste också visa att man står upp för det man tror på – och det man säger.
De återkommande hoten från Kina som vi ser när vi agerar i olika sammanhang bör ses som en bekräftelse på att det vi gör är rätt. Vi kommer aldrig att vika ned oss.
Stort tack, vänner, och fortsätt uppmärksamma situationen för Tibet, dess folk och alla övriga som är utsatta!
BJÖRN SÖDER
