I samband med detta begick jag två ”misstag”. Det ena var att jag, med tanke på värdeökningen som nu uppmärksammats i medierna, bara köpte en flaska. Det hade ju varit en fantastisk investering att köpa ytterligare en, eller två. Men nu blev det bara en med tanke på att jag redan då tyckte att 1.000 kronor var ganska mycket.
Det andra ”misstaget” var att jag öppnade flaskan, tillsammans med min dåvarande svärfar, för att prova den. Hade jag inte öppnat den hade jag förvisso aldrig fått smaka denna fantastiska dryck, men samtidigt försvann ju möjligheterna till att ta del av någon framgent värdeökning.
Under tio år har jag haft denna whisky och delat smakupplevelsen med vänner på när de kommit på besök,
När jag för någon dag sedan tog de sista dropparna ur flaskan ville jag föreviga detta eftersom det är en whisky som jag haft under lång tid och som gett mig fantastiska smak- och doftupplevelser. Jag har aldrig tidigare smakat en sådan välbalanserad whisky med otroligt mjuk sötma. För den som gillar sherryfatslagrad whisky är den himmelriket. Jag lade därför ut en bild på sociala medier på mina sista droppar.
Det är inte en tillfällighet att det var en vänsterjournalist på ETC som uppmärksammade att denna whisky blivit otroligt dyr (som oöppnad flaska givetvis). Expressen skrev en stor artikel om det. Och idag fortsätter Aftonbladets Jonna Sima med liknelser mellan mig och Marie-Antoinette. Allt med syfte att försöka skapa en bild av mig, där jag sitter och dricker 120.000 kronors whisky medan svenska folket har det svårt.
Jonna Sima döljer inte ens det. Hon skriver. ”Det är direkt stötande att han beskriver hur de dyra dropparna vilar i hans mage samtidigt som skolbespisningar i landet larmar om att elever börjat äta mer för att de inte får tillräckligt med mat hemma. Barnens magar kurrar av hunger, men en företrädare för regeringsunderlagets största parti dricker ogenerat sprit för tusentals kronor.”
Man tar sig för pannan! Är denna Jonna Sima verkligen vid sina sinnes fulla bruk? Hon anklagar mig för att vara ”väck” men jag undrar vem det är som egentligen är ”väck”.
Hon har inte ens varit intresserad av att kolla upp om det verkligen är så att jag köpt en whisky för 120.000 kronor som jag sitter och dricker. En kommentar till hennes artikel från en Niklas är: ”Flaska kostade väl runt 1000 kr när den såldes på systemet, att det ökat mycket i värde är väl knappast Björns fel?” Jonna Sima svarar: ”Vet du när Söder köpte flaskan alltså?”
Man kan ju tycka att en journalist ändå har ett litet ansvar för att kolla upp saker och ting innan han/hon förmedlar ut en falsk artikel till den breda allmänheten. Men det bryr sig inte Jonna Sima om. Genom att försöka spela på den ”svenska avundsjukan” vill hon elda på politikerförakt med spetsen riktad mot mig och Sverigedemokraterna.
Detta framgår också från hennes eget svar på en annan kommentar: ”Man kan ju göra ett tankeexperiment och fundera över hur reaktionerna hade sett ut om en socialdemokratisk toppolitiker lagt ut samma bild. Och ändå kallar sig SD för det nya arbetarpartiet (fast med högerpolitik). Jag kallar det falsk marknadsföring.”
Detta visar återigen Aftonbladets tillförlitlighet och faran med att lita på vad tidningens journalister skriver. Utöver de mest inbitna socialister som ser Aftonbladet som sin Pravda, är jag övertygad om att de allra flesta svenskar bara skrattar åt Jonna Sima, där hon helt ”väck” sitter bakom tangentbordet och själv visar en sjuklig avundsjuka. Hade hon bara hört av sig lite tidigare så hade jag faktiskt också kunnat bjuda henne på några droppar Yamazaki Sherry Cask 2013. Nu är den tyvärr slut. Och jag har tyvärr inte råd att köpa whisky för 120.000 kronor.
BJÖRN SÖDER