Dagens Nyheters ledarskribent Arvid Åhlund går idag till angrepp mot mig i en, som inte kan beskrivas som annat än intellektuellt lågpresterande och ohederlig, ledarartikel.
Det hela började med att han tidigare på dagen lade ut ett inlägg på X, tidigare Twitter, där han skrev att ”det torde vara unikt att riksdagsledamot (samt fd vice talman, note bene) för *regeringens samarbetsparti* backar upp ett annat lands regering (inte vilken som helst utan en som ’håller Natomedlemskapet gisslan*, nota bene 2) när denna far ut mot 🇸🇪”. Anledningen till detta var att jag återpublicerat (tidigare hette det retweetat) ett inlägg från den ungerska parlamentsledamoten Balázs Orbán i vilket han kritiserar en kortfilm från Utbildningsradion från 2019, som ligger på SVT:s hemsida. Han skriver “‼️Shocking teaching video approved by the 🇸🇪#Swedish government attacking 🇭🇺#Hungary! How should we convince Hungarian MPs to back Sweden’s #NATO membership when our democracy is repeatedly questioned, insulting both our voters and the entire country? Actions like this will definitely make negotiations more challenging.”
Filmen, som riktar skarp kritik mot Ungern och låter vänsteraktivister oemotsagda sätta bilden av landets politiska inriktning, har skapat uppståndelse i Ungern och används nu av den ungerska regeringen för att slå tillbaka mot Sverige och försvåra ungrarnas vilja att ratificera vårt medlemskap i Nato.
Åhlunds inlägg på X får snabbt stöd av några vänsterprofiler och liberaler. Men alla tycks ha missat en väsentlig poäng. Att jag återpublicerar något på min sida innebär givetvis varken bu eller bä. Jag skriver dessutom i min profil att ”Återpublicering innebär inte nödvändigtvis instämmande.” Inlägget är dock både intressant och relevant i debatten om Ungerns ovilja och fördröjning med att ratificera vårt Nato-medlemskap.
I ett inlägg på min egen sidan skriver jag först: ”På förekommen anledning: ’Återpublicering (tidigare Retweet) innebär inte nödvändigtvis instämmande’, står det att läsa i min profil. En del verkar uppenbarligen ha svårt att läsa.” Men jag kommenterar även Åhlunds inlägg med: ”Stod förvisso tidigare ”retweet”. Vet inte om det är det som blev svårt att förstå nu när det heter ’återpublicering hos X. Ändrade dock för att alla ska förstå. Även ledarskribenter på DN.”
Men skam den som ger sig. Istället för att krypa till korset och be om ursäkt försöker Åhlund sig på ett nytt grepp. Han kommenterar med att skriva: ”Var detta också en retweet?” Och så länkar han till en tidigare kommentar från mig från februari i år när Ungern valde att skicka en delegation till Sverige för att reda ut de frågetecken man hade (och förmodligen fortfarande kanske har) kring hur Sveriges tidigare regering betett sig mot landet och dess folk. Bland annat anklagade dåvarande S-ministern Annika Strandhäll Ungern för att det osade 30-talet när man genom sin familjepolitik ville att det ska födas fler barn.
Med tanke på hur Sveriges sosseregering attackerat Ungern och gång efter annan spridit fake news i Sverige om det politiska tillståndet i landet har jag viss förståelse för att man från ungersk sida ville få en del frågetecken utredda.
Jag skrev därför en kommentar till att den ungerska delegationen skulle komma till Sverige:
Samma dag skrev jag också som en kommentar till en av Åhlunds DN-kollegor: ”Det finns anledning att rikta kritik mot Ungern, inte minst på det utrikespolitiska området, men var saklig och sluta med spridandet av fake news som ska passa in i ditt vänsterliberala narrativ.”
Men åter till idag. Senare på dagen låter Åhlund publicera ett ledaralster där han försöker skapa ett narrativ om att jag samarbetar med Ungern regering och inte Sveriges regering. Han ger också sken av att min förståelse som jag visade för den ungerska delegationens resa till Sverige handlar om förståelse för att Ungern förhalar ratificeringen av vårt Nato-medlemskap. Han skriver: ”Riksdagsledamoten för Sverigedemokraterna, en mångårig anhängare av den politiska utvecklingen i Budapest, förklarade tidigare i år att han ’förstår’ den ungerska regeringens agerande mot Sverige, och återpublicerade i dagarna dess utfall mot den svenska regeringen i sociala medier.” Artikelns rubrik är också: ”Du samarbetar med Sveriges regering, Björn Söder – inte Ungerns”.
Det är förvisso inte förvånande. Åhlund och hans kollegor på de etablerade medierna är i högsta grad de som är ansvariga för att Ungern nu tycker att det är ”pay back-time” och vill ge igen för all skit de fått de senaste åren från det vänsterliberala etablissemanget i Sverige och den tidigare S-regeringen.
När jag, tillsammans med andra politiker, nu genom både politik och diplomati försöker laga de skador som Åhlund och kompani orsakat vårt land och för att få oss snabbt in i Nato, är det oss han ger sig på. Det är inte bara intellektuellt lågpresterande. Det är direkt ohederligt.
Till skillnad från Åhlund vittnar dock mitt långa politiska engagemang inom Sverigedemokraterna tydligt om att det är Sveriges väl och det svenska folkets intresse som jag alltid prioriterar i första hand. Det kan man tragiskt nog inte beskylla Åhlund för.
BJÖRN SÖDER (SD)
