Fråga 2019/20:1684 Grundprinciper för svenskt bistånd
av Björn Söder (SD)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
I en skriftlig fråga (2019/20:1598) till biståndsministern undrade jag om han avser att strypa biståndet till Palestina på samma grunder som biståndet strypts till Kambodja.
Anledningen till att man stryper biståndet till Kambodja är, enligt statsrådet, att det är svårt att jobba brett med bistånd i ett land där intresset är så svagt för demokrati och mänskliga rättigheter. Statsrådet menar vidare att demokratin och rättssamhället utvecklas i fel riktning i Kambodja, och lyfter fram bristen på en oberoende press och hur politisk opposition stoppas.
Jag satte detta i relation till Sveriges bistånd till Palestina. Enligt brittiska The Economist demokratiindex hamnar Kambodja och den palestinska myndigheten nämligen på samma nivå när det gäller bristen på demokrati. Båda beskrivs som auktoritära med stora och allvarliga problem med mänskliga rättigheter. Enligt The Economist har demokratibristerna dessutom ökat mer i de palestinska områdena än i Kambodja det senaste året.
I stället för att kommentera de allvarliga problem som den palestinska myndigheten åsamkar både sitt eget folk och sin omgivning väljer statsrådet att i svaret trycka på att det är Israel som är problemet för palestinierna.
Statsrådet skriver att svenskt bistånd bidrar till att ge människor i Palestina en dräglig tillvaro och en framtidstro trots att de lever i denna utsatta miljö med bland mycket annat fortsatt demoleringar av palestinska byggnader och palestinsk infrastruktur och att den pågående israeliska ockupationen utgör det största hindret för utveckling och statsbyggande i Palestina, något som inte minst Världsbanken anför. Ockupationen försvårar bl.a. ansvarsutkrävandet, och den fortsatta bosättningsexpansionen underminerar tvåstatslösningen. Ett israeliskt beslut att unilateralt annektera delar av Västbanken skulle ytterligare kraftigt undergräva möjligheterna för en tvåstatslösning.
Statsrådet väljer igen, som så många gånger förr, att vända blicken från hur den palestinska myndigheten med indirekta medel från svenskt bistånd finansierar löner till terrorister, uppviglar till våld och sprider grov antisemitism. Likaså alla de kränkningar mot mänskliga rättigheter som sker mot såväl det egna folket som israeler.
Statsrådet trollar åter bort dessa allvarliga saker med den vanliga slogan att Sverige, liksom övriga EU, har varit, och kommer givetvis fortsatt vara tydlig i sitt budskap om behovet av demokratiska reformer och respekt för mänskliga rättigheter i Palestina. Statsrådet tycks tro att samtal tillsammans med fortsatt finansiering av Palestina kommer att leda till att myndigheten upphör med att kränka mänskliga rättigheter, slutar att finansiera terrorister och stoppar spridandet av antisemistim.
Ändå fortsätter detta att ske, och den svenska regeringen fortsätter att år efter år pumpa in hundratals miljoner svenska skattekronor till Palestina. I stället för att som andra länder frysa biståndet till Palestina har Sveriges socialistiska regering sagt att man är beredd att öka volymen för det palestinska biståndet från 1,5 miljard kronor över en femårsperiod, upp till 2 miljarder kronor.
Det är uppseendeväckande att regeringen kör med olika måttstockar när det gäller biståndet, vilket förmodligen beror på att biståndet till Palestina synnerligen är ideologiskt motiverat från den svenska regeringen, som gjort sig känd i omvärlden för sin antiisraeliska politik.
Statsrådet skriver nämligen i sitt svar att anledningen till att biståndet till Kambodja upphör är att regeringen väljer att inrikta utvecklingssamarbetet för att bättre kunna stödja en förändring när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati- och rättsstatens principer i landet. Sverige ska i än högre grad än hittills stödja civilsamhället, demokratins röstbärare och andra förändringsaktörer i landet. I övrigt avvecklas det bilaterala biståndet. Skälet är att grundförutsättningarna för demokrati och MR kraftigt har underminerats och försämrats under senare år. Den Kambodjanska regimen visar inget intresse för att vända utvecklingen i en mer positiv riktning.
Men detta gäller ju mer än väl även Palestina och den palestinska myndigheten.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Kommer statsrådet att vidta några åtgärder för att svensk biståndspolitik ska vila på samma grundprinciper oavsett mottagarland?
