EUROPA Den 24 februari i år inledde Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina. Världen förändrades över en natt och hela den rådande europeiska säkerhetsordningen var satt ur spel. Veckorna och månaderna som följde överraskade européerna både den ryske diktatorn Vladimir Putin och sig själva i sin enighet och beslutsamhet. Men när kriget nu närmar sig sin femte månad börjar attityderna i Europa att förändras. The European Council on Foreign Relations (ECFR) har nyligen gjort en undersökning i tio länder som visar en växande klyfta mellan de som vill avsluta kriget så snabbt som möjligt, med vissa eftergifter till Ryssland som följd, och de som vill fortsätta strida tills Ryssland är besegrat.
I undersökningen deltog 8.000 personer från Polen, Rumänien, Frankrike, Tyskland, Italien, Portugal, Spanien, Sverige, Finland och Storbritannien.
Undersökningen visar att européerna har stor enighet i vem som bär skulden till kriget. Tre fjärdedelar svarar att Ryssland är ansvarigt för konflikten medan 15 procent anser att det är Ukraina, EU eller USA som bär skulden. Det finns också en stor enighet i synen på att det är Ryssland som är det största hindret för att uppnå fred. Bara i Italien är synen någorlunda jämt fördelad.
Men det intressanta i undersökningen är hur det förhåller sig i synen på när européerna väljer mellan ”om Europa ska försöka avsluta kriget så snart som möjligt – även om det innebär att Ukraina gör eftergifter – eller om det viktigaste målet är att straffa Ryssland för dess aggression och att återställa Ukrainas territoriella integritet – även om en sådan väg leder till utdragna konflikter och mer mänskligt lidande. ”När konflikten i Ukraina övergår i ett långt utmattningskrig riskerar den att bli den viktigaste skiljelinjen i Europa”, skriver man i rapporten, och fortsätter: ” Och om inte politiska ledare hanterar denna skillnad i ståndpunkt noggrant, kan det innebära slutet för Europas anmärkningsvärda enighet”.
Undersökningen har delat upp de svarande i två motsatta grupper, ett ”fredsläger”, som består av en tredjedel (35 procent), och ett ”rättviseläger”, som består av en femtedel (22 procent). Det finns de, en femtedel (20 procent), som avstår från att välja mellan antingen fred och rättvisa men som fortfarande stödjer EU:s agerande som svar på Rysslands krig i Ukraina. Svaranden i denna ”Swing”-grupp delar de antiryska känslorna i rättviselägret, men oroar sig också, likt fredslägret, för eskalering. Det är swinggruppens åsikter, och röster, som kan vara avgörande för att bestämma Europas nästa steg, slår undersökningen fast.
Intressant är att betydligt färre (64 procent) i fredslägret beskyller Ryssland för konflikten än i rättviselägret (86 procent). Men det är swinggruppen som tydligast tillskriver Ryssland ansvaret (92 procent). På samma sätt anser majoriteter i både freds- och rättviseläger för det mesta Ryssland som det främsta hindret för fred, men många färre i fredslägret gör det (53 procent, jämfört med 79 procent i rättvisalägret). Återigen tror den stora majoriteten av swinggruppen att Ryssland är det främsta hindret för fred (87 procent).
Ännu mer intressant blir det när man tittar på de enskilda länderna.
Polen är det enda land där rättviselägret är störst (41 procent). Där har fredslägret endast 16 procent medan swinggruppen består av 25 procent. I Italien är det däremot fredslägret som är störst med 52 procent medan rättviselägret endast har 16 procent och swinggruppen 8 procent. I Sverige är det 38 procent som tillhör fredslägret medan 22 procent tillhör rättviselägret och 18 procent swinggruppen.
Tittar man sedan på olika partitillhörigheter så ser man att det skiljer sig mellan olika länders snarlika partier. I Tyskland är till exempel en klar majoritet av Socialdemokraternas sympatisörer i fredslägret medan i Finland har Socialdemokraternas sympatisörer starkast preferens för rättvisa.
Sverigedemokraternas sympatisörer är de mest pro-rättvisa bland de tre största partierna i landet. På samma sätt har spanska Vox störst antal rättvisa-supportrar bland sina väljare. Men både i Frankrike och i Italien har likasinnade partier flest sympatisörer i fredslägret.
I rapporten skriver man att ”även om vissa pro-ryska (eller anti-amerikanska) väljare kan vara en del av fredslägret, gör detta inte nödvändigtvis fredslägret till en Rysslandsvänlig grupp”.
Undersökningen visar att de europeiska medborgarna oroar sig för kostnaderna för ekonomiska sanktioner och hotet om kärnkraftsupptrappning. Om inte något dramatiskt förändras kommer de att motsätta sig ett långt och utdraget krig, menar man. Endast i Polen, Tyskland, Sverige och Finland finns det ett betydande offentligt stöd för att öka militärutgifterna. ”Regeringar kommer att behöva hitta nya argument för att överbrygga klyftan mellan dessa framväxande läger, för att stärka den europeiska enigheten och undvika polarisering mellan och inom länder. Nyckeln blir att presentera vapenleveranser och sanktioner som en del av ett försvarskrig”, slår undersökningen fast.
Undersökningen kan läsas här: Peace versus Justice: The coming European split over the war in Ukraine
BJÖRN SÖDER
