DEBATT Björns anförande i utrikespolitiska debatten i riksdagen den 13 februari 2019.
Fru talman! När Sovjetunionen föll samman i början av 1990-talet var det många som hoppades på ett Ryssland i alltmer fredlig och västvänlig utveckling. Till att börja med såg det ganska positivt ut. Men den som känner sin historia vet dock att försiktighet snarare än hoppfullhet är bra att ha som riktmärke när man ska sia om framtiden.
När jag som 20-åring och ganska ny i politiken i slutet av 1990-talet skrev avsnittet om vår försvarspolitik i vårt ungdomsförbunds första principprogram varnade jag, trots att det just då såg ut att vara en hyfsat positiv utveckling i Ryssland, för att situationen snabbt skulle kunna komma att förändras. Jag skrev: Att då besluta om nedrustning av svenska försvaret, med hänseende till vad som hände efter försvarsbeslutet 1925, är vansinnigt. Ett nedrustat försvar tar åratal att bygga upp igen. Den tiden har man inte vid ett krigshot i modern tid.
Tyvärr var inte de då närvarande riksdagsledamöterna här i kammaren lika förståndiga. Slakten av den svenska försvarsförmågan fortsatte. Inte ens Rysslands aggressionskrig mot Georgien 2008, eller för den delen Ukraina 2014, föranledde regeringspartierna att vakna upp ur sin törnrosasömn.
Fru talman! I augusti 2008 gick Ryssland in militärt i Georgien. Det kortvariga kriget som följde kostade ett antal civila människor livet, en stor mängd hus och infrastruktur förstördes och över 100 000 människor tvingades fly från sina hem för att undkomma striderna.
Vid den vapenvila som kom till stånd den 12 augusti 2008 sades det bland annat att de ryska styrkorna som fanns i landet skulle återvända till de platser som de höll före de senaste fientligheterna.
I sommar har det gått elva år sedan kriget tog slut. Trots att så lång tid har passerat är fortfarande 20 procent av Georgiens territorium under illegal ockupation av Ryssland. Och Ryssland har inte bara kvarstannat på georgiskt territorium. Man har till och med ökat sin närvaro genom tillförsel av militär materiel, fordon och soldater.
I de av Ryssland ockuperade områdena har diskriminering och våld mot civila ökat, och mänskliga rättigheter har försämrats sedan 2008.
Rysslands agerande på georgiskt territorium är fullständigt oacceptabelt. Det sker inte bara i strid med internationell rätt. Ryssland bryter också mot vapenvilan från den 12 augusti 2008.
Den svenska regeringen har varit aktiv i Georgienfrågan under årens lopp. Ja, det stämmer. Men den som läste den utrikespolitiska deklarationen här i dag vet att varken Georgien eller för den delen andra länder som lider under rysk ockupation över huvud taget nämndes, förutom Ukraina. Det visar väl lite grann att intresset för just dessa områden har svalnat från regeringens sida, alltså att man inte ens nämner dessa länder.
Vi sverigedemokrater anser att mer måste göras för att stötta Georgien i deras strävande efter fred och demokratisk utveckling. Den enskilt viktigaste frågan är att få Ryssland att tillämpa vapenvilan från 2008.
Fru talman! Rysslands anfallskrig mot Ukraina 2014 och den illegala annekteringen av Krim, som var ett uppenbart brott mot Helsingforsavtalet, visade att kriget i Georgien inte var en enskild händelse utan bara ännu ett steg i en säkerhetspolitisk utveckling i Ryssland som är mycket negativ och oroande.
Vi sverigedemokrater har länge varnat för denna utveckling och har sedan långt före vårt riksdagsinträde 2010 påtalat det oansvariga med att rusta ned den svenska försvarsförmågan. För Sveriges del är inte minst Rysslands agerande på och kring Östersjön de senaste åren mycket oroande.
När detta förs på tal svarar alltid ett antal partier med att föra fram ett svenskt Natomedlemskap som enda sättet att förbättra vår säkerhetspolitiska situation. Märkligt nog, mina vänner, framförs åsikten av just de partier som krossade resterna av det svenska invasionsförsvaret och satte oss i den sits som vi i dag befinner oss i.
Vi sverigedemokrater ser, som sagt, med oro på utvecklingen i Ryssland och det försämrade säkerhetspolitiska läget i vår del av Europa. Vi är dock övertygade om att ett svenskt medlemskap i Nato endast skulle öka anspänningen på och kring Östersjön. Det skulle göra Östersjön till ett innanhav av Natoländer, eftersom Finland med all sannolikhet skulle följa efter Sverige. Det skulle rubba den geostrategiska balansen i vårt närområde något oerhört, vilket skulle vara negativt för både Sverige och det svenska folket.
Vi sverigedemokrater svarar med att vi i stället borde fördjupa samarbetet med Finland ännu mer. Vi borde ingå i ett försvarsförbund med Finland och då samtidigt kraftigt öka den svenska försvarsförmågan. Detta skulle höja tröskeleffekterna och göra det mycket svårare för en angripare att angripa våra båda länder. Genom detta skulle vi också bibehålla vår neutralitet i förhållande till de stora militärallianserna. Samtidigt skulle det också verka för en avspänning i vår del av Europa.
Slutligen skulle jag vilja ge en kommentar till det som har kommit fram tidigare i debatten från representanter för både Centerpartiet och Liberalerna. Kerstin Lundgren hävdade tidigare att man hade två onda ting att välja mellan när man röstade emot Kristersson och släppte fram Löfven. Fredrik Malm från Liberalerna sa att man skulle agera som oppositionsparti när det gäller utrikespolitiken. Men man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Det var faktiskt så att man aktivt röstade rött mot Moderaternas partiledare och passivt släppte fram statsminister Löfven. Därmed har man också släppt fram regeringens utrikespolitik.
