Svar på Kajsa Ekis Ekmans debattartikel i Dala-Demokraten den 16 och 19 maj 2024.
Kajsa Ekis Ekman försöker framställa sig som en försvarare av det kubanska folket mot det ”imperialistiska” USA, men det är tydligt att hon i verkligheten stödjer den kubanska regimen och dess kommunistiska ideologi.
Under åren har den kubanska diktaturen organiserat massiva grupper av betalda mediepropagandister utomlands dedikerade till att tillverka lögner och utarbeta icke existerande argument för att försvara den kubanska regimen. Varje artikel de skriver om Kuba följer samma format:
1. Man presenterar den kommunistiska regimen som ett ”offer” för USA:s politik för att skapa en berättelse som avleder uppmärksamheten från de brutala brotten, förtrycket och berövandet av alla grundläggande rättigheter som diktaturen verkställer.
2. Istället för att namnge den kubanska regimen i sina artiklar, använder de namnet ”Kuba” som om diktaturen vore en sanningsenlig representant för folket på ön.
Dessa fakta måste beaktas när man läser sådana artiklar om Kuba, som Ekis Ekmans.
Ekis Ekmans hävdar att ”två år senare (2019, min anm) bröt Colombias dåvarande regering samtalen och begärde utlämning av medlemmarna i ELN-gerillan för att istället åtala dem i domstol” och skriver därefter att ”USA har inte kunnat förlåta Kuba (lägg märke till eufemismen att ge den kubanska diktaturen representationen av Kuba, min anm), för att det inte ville vara en lydstat”.
Ekis Ekman undviker att berätta varför Colombias regering bröt fredssamtalen. Det berodde på att mitt under samtalen planerade och utförde ledarna för ELN-gerillan, som huserar i Havanna, en terroristattack (https://www.nytimes.com/2019/01/17/world/americas/colombia-bomb-bogota-bomb.html) i Bogotá, som dödade 22 människor och skadade många andra.
Den kubanska diktaturen vägrade att följa uppmaningen från Colombias regering om att utlämna terroristerna från ELN och valde istället att skydda dem. Eftersom den kubanska regimen skyddar terrorister beslutade den amerikanska regeringen att återinföra den kubanska regimen i listan över länder som sponsrar terrorism.
Den kubanska regimen hade tidigare tagits bort från listan av president Barack Obama som en demonstration av god vilja att försöka återuppta diplomatiska förbindelser mellan de båda länderna. Det kan i sammanhanget vara på sin plats att påminna om att president Obama i frågan om att återuppta diplomatiska förbindelser ställde krav på en förbättring av respekten för det kubanska folkets grundläggande rättigheter. Svaret från diktator Raul Castro var direkt och arrogant: ”Vi kommer inte att röra oss en enda millimeter…” (http://cuba.cu/gobierno/rauldiscursos/2010/esp/r030410e.html)
Några dagar senare avvisade Raul Castro återigen varje förändring i respekten för mänskliga rättigheter på Kuba när han talade vid det latinamerikanska ekonomiska toppmötet i Costa Rica den 28 januari 2015. Där sade Castro: ”När det gäller förhandlingarna med USA för att återuppta diplomatiska förbindelser, kommer min regering inte att acceptera någon form av ’påtryckning’ relaterad till våra interna angelägenheter.” Detta betyder alltså att krav på respekt för internationellt accepterade mänskliga rättigheter är för den kubanska diktaturen en ”inblandning” i dess ”interna angelägenheter.” https://www.vozdeamerica.com/a/raul-castro-cuba-embargo-celac-dialogo-pobreza/2617387.html)
Ekis Ekman försöker förvränga USA:s argument för att åter sätta upp den kubanska regimen på listan över stater som sponsrar terrorism och döljer skälen till USA:s krav på utlämning från Kuba av Assata Shakur, vars riktiga namn är JoAnne Chesimard. Ekis Ekman skriver:
”Dock satte man upp Kuba. […] Dels att landet inte ville lämna ut colombianerna som hade kommit dit för fredssamtal. Dels att Kuba gav asyl åt medlemmar i Svarta Pantrarna på sextiotalet, bland dem Tupacs gudmor Assata Shakur.”
Det är en ren lögn. Den amerikanska regeringen kräver inte utlämning av Shakur på grund av medlemskap i Svarta Pantrarna, utan på grund av en mördad och ytterligare en skadad New Jersey-polis, som hade stoppat hennes bil för en trafikförseelse. ”JoAnne Chesimard är en inhemsk terrorist som avrättade en polisman”, sade Aaron Ford, specialagent från FBI i Newark, i ett uttalande 2013 för att markera 40 år sedan mordet på New Jersey-polisen Werner Foerster, som Shakur är efterlyst för. (https://www.vice.com/en/article/59av53/new-ties-raise-old-questions-about-the-fate-of-assata-shakur-and-other-us-fugitives-in-cuba)
Artikeln som Ekis Ekman skriver är bara en del av en propagandakampanj som den kubanska regimen har arrangerat utomlands för att sätta press på den amerikanska regeringen för att tas bort från listan över länder som sponsrar terrorism. Den kubanska regimen vill tas bort från listan eftersom de flesta internationella banker måste filtrera de medel som strömmar till och från Kuba, och se till att dessa medel inte hamnar i händerna på terroristgrupper eller regeringar associerade med terrorister.
Det är dock en ren lögn från Ekis Ekman när hon skriver: ”Terroristlistan innebär att Kuba har svårt att genomföra finansiella transaktioner genom amerikanska banker, och alltså inte kan ta emot humanitär hjälp den vägen.”
I nästan alla amerikanska storstäder finns det kontor som ägnar sig åt att skicka pengar till Kuba. Vem som helst kan bekräfta att Western Union skickar ett stort antal remitteringar till Kuba. Den kubanska regimen har också en finansiell verksamhet, som drivs av den kubanska militären, Orbit S.A., som handhar pengaöverföringar till Kuba. (https://www.miamiherald.com/news/nation-orld/world/americas/cuba/article288429747.html)
En annan ren lögn i Ekis Ekmans artikel är att ”kubanska medborgare som bor i USA kan inte öppna bankkonton”. Det enda dokument som amerikanska banker begär för att öppna ett konto är att visa en fotolegitimation. Ett kubanskt pass accepteras.
Ekis Ekman skriver ännu mer nonsens om skäl att inte behålla Kuba i listan över länder som sponsrar terrorism. Hon skriver:
”Ännu absurdare blev det när Colombias nye president, Gustavo Petro, drog tillbaka utlämningskravet på gerillamedlemmarna. Nu försvann USA:s förevändning – men inte tog de bort Kuba från listan för det.”
Ekis Ekman döljer att anledningen till att den nya presidenten i Colombia, Gustavo Petro, tog bort kravet på utlämning av ELN-gerillamännen, som bor på Kuba, var att Petro också är en före detta gerillaman med liknande terroristerfarenhet som dem. Petro ingick en fredspakt och därefter fick han tillbaka sina medborgerliga och politiska rättigheter i Colombia. Den amerikanska regeringen är medveten om detta faktum och det är därför Petros tillbakadragande av utlämningskravet inte ändrade USA:s position. (https://www.nytimes.com/2022/06/19/world/americas/who-is-gustavo-petro.html)
Ekis Ekman skriver vidare i sin artikel: ”Sanktioner är i sig en form av ekonomiskt våld, vars syfte är att svälta ut ett folk till underkastelse.” Hon glömmer (eller ignorerar) att Sydafrika blev av med apartheid tack vare internationella ekonomiska sanktioner och att Ukraina nu begär internationella ekonomiska sanktioner mot Ryssland för att stoppa sitt anfallskrig. Hon vill också ignorera att kubanska dissidenter kräver fler ekonomiska sanktioner mot den kubanska diktaturen eftersom den använder de flesta resurser som finns tillgängliga för förtryck och för att kväva prodemokratiska ansträngningar.
Ekis Ekman döljer även att amerikanska ekonomiska sanktioner visst tillåter den kubanska regimen att köpa mat, mediciner och ett brett utbud av varor från USA. I själva verket är USA idag den största exportören av livsmedel till Kuba. Dessutom köper regimen bilar, reservdelar, elgeneratorer, whisky, öl, elektriska hushållsapparater etc från USA. I själva verket kräver USA-embargot bara att köpen ska betalas kontant. Detta krav är lätt att förstå baserat på uppgifterna som visar att den kubanska regimen inte har betalt någon borgenär runt om i världen.
En enkel undersökning av kubanska skulder visar på miljarder dollar som regimen står i skuld till Parisklubben, Spanien, Argentina, Japan, Kina, Ryssland, Brasilien, Tjeckien, Rumänien, Venezuela, Frankrike, Italien m fl. Skulderna är verkligen oändliga. Det är därför regimen inte har någon kredit någonstans, och varför det sker en allvarlig ekonomisk kollaps på ön. Den kubanska regimen står nu också inför en stämningsansökan vid Royal Court of London på 1,3 miljarder dollar från kommersiella skulder som inte betalats. (https://www.yahoo.com/news/western-creditors-cuba-pledge-salvage-185247733.html?fr=yhssrp_catchall) (https://www.forbes.com/sites/kenrapoza/2019/05/29/china-has-forgiven-nearly-10-billion-in-debt-cuba-accounts-for-over-half/?sh=51b078d5615b)
Enligt data som sammanställts av CubaTrade.org har Kuba köpt mat för över 112 miljoner dollar från USA bara under de första 90 dagarna av 2024. Detta är en enorm ökning. Lägg till miljoner mer i andra varor, inklusive över 6 miljoner USD på begagnade fordon.
Det är en absolut lögn att amerikanska sanktioner syftar till att svälta det kubanska folket till underkastelse, som Ekis Ekman skriver i sin artikel.
En annan lögn som måste avslöjas i hennes artikel är hennes påstående att ”kubanska barn får precis som svenska skollunch, men mjölk finns inte att ge för tillfället och även produkter som tamponger är svåra att få tag på.” För det första, på Kuba har skolbarn inte fått mjölk i skolorna på decennier, utan mjölken har ransonerats och begränsats till barn under sju år. USA:s sanktioner har ingenting med detta att göra, och förbjuder inte heller kor att äta gräs och producera mjölk. Den sanna anledningen till att det inte finns någon mjölk är att mjölk skickas till hotell för att vara tillgänglig för turister. Det finns hundratals hotell på ön, som alla sköts av militären. Det andra problemet med mjölken är att kor dör i massivt antal av hunger. Med tamponger är historien liknande. De flesta industrier på Kuba är föråldrade och dess maskiner går ofta sönder.
Innan socialismen infördes på Kuba 1959 var Kuba världens största exportör av socker. Idag måste Kuba importera socker för att ge den ransonerade mängden per person och månad. (https://www.usnews.com/news/world/articles/2024-05-09/cuba-may-import-sugar-rum-industry-pressed-amid-disastrous-harvest)
En annan otrolig manipulation av informationen i Ekis Ekmans artikel är att ”det stora problemet just nu är valutakriget som USA för mot Kuba: en amerikansk sida kallad El Toque påstår sig använda algoritmer för att fastställa växelkursen mellan dollar och peso, men höjer priset varje dag så att peson devalveras och lönerna blir allt mindre värda.”
Den som inte känner till växelkurser kan bli lurad av hennes ord. Men låt oss hålla oss till fakta. Den kubanska regimen har förbjudit folket att ha dollar. Alla utländska överföringar måste skickas till regimens banker. Mottagare av dollar får betalkort som endast får användas i butiker som ägs av militären som säljer i dollarpriser. Regimen införde en fast växelkurs mellan dollarn och peson, för närvarande 25 pesos per dollar. Men familjebesökare på Kuba tar med sig kontanter och ger dollar till sina familjer för att köpa mat på den svarta marknaden till lägre priser än de i militärbutikerna. Detta skapade en växelkursmarknad på gatorna som representerar det verkliga värdet av peson.
Sajten ”El Toque”, som nämns ovan, beräknar bara den verkliga växelkursen, punkt. Det påverkar eller stör inte verksamheten. Den verkliga avsikten med det ovan citerade stycket av Ekis Ekman är att ge ursäkter för den ekonomiska katastrofen som råder på Kuba.
Regimen ursäktar sig dagligen för de många katastrofer den har skapat på Kuba. Till exempel: Det finns dagliga elavbrott som sträcker sig från fyra till 12 timmar. Regimen lägger skulden på priset av importerad olja och de ständiga avbrotten i termoelektriska anläggningar. Det är stora problem med vattenförsörjningen. Regimen lägger skulden på ”gamla rör” som lätt går sönder. Det råder stor brist på transporter. Regimen lägger skulden på kostnaderna för reservdelar, batterier och däck. Jag kan fortsätta och fortsätta med oändliga exempel på problem, alla utan lösning. Enskilt ansvarigt för alla dessa problem är det som Ekis Ekman aldrig vill nämna: det socialistiska systemet.
USA har tre villkor för att hävda sitt embargo:
1. Frigivning av alla politiska fångar
2. Legalisering av det kubanska civila samhället (politiska partier, fackföreningar, föreningar, etc)
3. En tidtabell för fria flerpartival
En fråga Ekis Ekman borde ställa, om hon nu verkligen står bakom det kubanska folket istället för den kubanska kommunistdiktaturen, är: Varför ska kubanerna inte ha rätt till dessa tre?
BJÖRN SÖDER (SD)
Riksdagsledamot och initiativtagare till uppropet om att EU ska slopa sitt politiska dialog- och samarbetsavtal (PDCA) med den kubanska regimen
