SOS ALARM Riksrevisionen kommer nu med svidande kritik mot SOS Alarm för att inte ha uppnått de mål som finns rörande svarstider något år under de senaste tio åren, samt att svarstiderna systematiskt varierar mellan olika delar av landet och beroende på när samtal rings. Det är helt oacceptabelt och något vi pekat på under en längre tid. Ändå kvarstår problemen.
SOS Alarm tillkom 1956 efter att riksdagen beslutat om att tjänsten skulle införas. År 1973 överfördes ansvaret för alarmeringen till bolaget SOS Alarm, med staten, Kommunförbundet och Landstingsförbundet som ägare. Fram tills 1994 finansierades bolaget med anslag för att 1995 bli ett vinstinriktat företag. SOS Alarm har idag genom alarmeringsavtalet med staten ett särskilt beslutat samhällsuppdrag att ta emot och besvara nödsamtal samt annan nödkommunikation till nödnumret 112, inklusive att bedöma och hantera de uppgifter som följer av samtalen. Idag ägs bolaget till hälften av staten och till hälften av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.
I en ny granskningsrapport från Riksrevisionen, som släpptes den 7 december, framkommer svidande kritik. SOS Alarm svarar alldeles för långsamt på larmnumret och det råder bristande och outvecklad styrning som gjort larmcentralens verksamhet ineffektiv.
Riksrevisionen har kunnat konstatera att SOS Alarm inte uppnått de mål som finns rörande svarstider något år under de senaste tio åren, samt att svarstiderna systematiskt varierar mellan olika delar av landet och beroende på när samtal rings. Detta trots att det i en nödsituation är av avgörande betydelse att snabbt få svar.
Riksrevisionen bedömer i sin granskning att detta delvis beror på att regeringens styrning är svag och att regeringen inte tillräckligt utnyttjat möjligheterna att följa upp och styra SOS Alarm, varken som uppdragsgivare till eller som hälftenägare av bolaget.
Riksrevisionen menar vidare att eftersom det saknas en särskild författningsreglering av den samhällsviktiga alarmeringsfunktionen leder det till otydligheter när det gäller ansvar, roller och skyldigheter. Redan 2018 lämnade en utredning förslag till författningsreglering för att ersätta avtalsregleringen. Den socialdemokratisk ledda regeringen valde dock att varken remissbehandla utredningen eller på något annat sätt gå vidare med utredningsförslaget.
I dessa tider av kris och otrygghet är det extra viktigt att medborgarna känner förtroende för den alarmeringsfunktion som SOS Alarm är satt att sköta. För att upprätthålla detta förtroende är det av yttersta vikt att nödsamtalen behandlas likvärdigt och av en och samma aktör, oavsett var i landet nödsituationen inträffat. Det är även av stor vikt att svarstider upprätthålls över tid och att tillräckliga resurser finns i händelse av kris eller krig. SOS Alarms uppdrag är komplext, och för att kunna hantera kriser, olyckor och hög belastning krävs en robust organisation. Vidare fyller SOS Alarm en viktig roll i det civila försvaret och måste framöver utformas och öva på att vara en del av totalförsvaret, i fred såväl som i krig.
Att SOS Alarm bedrivs som ett vinstdrivande företag, menar vi kan vara en av förklaringarna till bolagets tillkortakommande när det gäller otillräckliga resurser för att leva upp till målet om svarstider. Den samhällsviktiga verksamhet som SOS Alarm är satt att hantera utövas nödvändigtvis inte bäst av ett vinstdrivande aktiebolag. Vi menar på att man istället bör se över möjligheten att omvandla SOS Alarm till annan driftsform. Regeringen behöver också ta fram lagförslag, som den tidigare utredningen föreslog. Fram tills detta sker måste regeringen, precis som Riksrevisionen föreslår, se över det tillsynsuppdrag som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har och ställa högre krav på SOS Alarm. Vi har inte råd att vänta ytterligare tio år innan SOS Alarm fungerar som det ska.
BJÖRN SÖDER (SD)
Ledamot i försvarsutskottet
(Artikeln är publicerad på Epochtimes.se den 15 december 2023)
