DEBATT Björns anförande vid dagens riksdagsdebatt om säkerhetspolitik.
Fru talman,
Säkerhetspolitik, ja googlar man detta begrepp får man upp följande förklaring:
”Säkerhetspolitik består bland annat av försvarspolitik som syftar till kapacitet att försvara landet från väpnat angrepp, utrikespolitik som syftar till att bevaka intressen gentemot andra stater och inre säkerhetspolitik som syftar till att förebygga inre hot.
Generellt kan säkerhetspolitik sammanfattas som alla åtgärder som ett land vidtar för att tillvarata och skydda sina vitala nationella intressen.”
Det är alltså viktiga frågor som säkerhetspolitik handlar om.
Trots det, fru talman, så har ju inte säkerhetspolitik varit särskilt högt på agendan hos vare sig tidigare borgerliga regeringar som socialdemokratiska. Deras politiska meriter uppvisar detta med största tydlighet.
Man har nedprioriterat den svenska försvarsförmågan genom att framgångsrikt riva den svenska försvarsmakten och slakta hela system. Man har lika framgångsrikt krossat hela det civila försvaret, som är en förutsättning för att det militära skall kunna fungera. Men varför, fru talman, skall man överhuvudtaget ha ett civilt försvar när man inte har ett militärt. Så här får man ändå säga att det finns viss logik i hur sjuklöverpartierna tänkt.
Vidare så öppnade man våra gränser och slopade allt vad gränskontroller heter och tillät att inte bara legala varor och människor röra sig fritt in i landet utan även illegala varor i form av vapen och narkotika och vad gäller människor så har vi inte längre kontroll över vilka som befinner sig mitt ibland oss. Och även om det kommer till vår kännedom om att personer som inte har rätt att vistas här gör detta så vidtas inga åtgärder. Istället kan dessa utföra terrorhandlingar mot vår befolkning och här utgör ju Rakhmat Akilov ett tydligt exempel på detta. Ytterst faller ansvaret för vad som hände på Drottninggatan för ett år sedan på partierna i sjuklövern, som i gott samförstånd skapat det samhälle vi nu har.
Sjuklöverpartierna har också varit framgångsrika att invagga svenska folket i en falsk trygghet om att den tidigare – något – trygga perioden från kommunismens fall i Östeuropa till en bit in på det nya milleniet var ett normaltillstånd i vår del av världen. Människor har lätt att glömma. För så är det ju inte alls. I ett historiskt perspektiv utgör ju detta decennium ett undantag. Och 2008 blev vi varse om detta när ett land i vårt närområde, Ryssland, visade att man var beredd att gå i krig med ett grannland, Georgien. Trots detta hände ingenting i den politiska ledningen av Sverige. Man fortsatte på den inslagna vägen att slakta försvaret.
Jag kan inte heller låta bli att återupprepa vad både ordföranden i Försvarsberedningen 2013 och försvarsministern 2014 sade.
”Det föreligger inget hot mot Sverige och vi ser heller inga avsikter till att något sådant ska utvecklas.” meddelade den moderata ordföranden i Försvarsberedningen Cecilia Widegren i SVT:s Politik i fokus den 30 maj 2013.
Och mitt under brinnande protester på Majdantorget i Kiev, Ukraina, och efter att Ryssland avslutat sin största militära övning efter Sovjetunionens fall stod i januari 2014 den moderata försvarsministern Karin Enström på Folk & Försvars rikskonferens i Sälen och meddelade:
”Den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöregionen är mer stabil idag än för 10 år sedan. […] Bedömningen att det är osannolikt med ett väpnat militärt angrepp mot Sverige under överskådlig tid är även fortsatt grunden för utformningen av försvaret.”
Först när Säkerhetspolisen på våren 2014 meddelade att Sverige faktiskt står inför hot om väpnat militärt angrepp ändrade sig de borgerliga partierna över en natt och blev plötsligt försvarsvänner. Deras analysförmåga är alltså ett stort skämt. Och nu gör man analysen att det bästa för Sverige är att bli medlemmar i Nato. Ja, fru talman, jag tar mig för pannan. Även här gör man fullständigt fel säkerhetspolitiska analyser.
Man tror att ett svenskt medlemskap i Nato skulle trygga vår säkerhet. Så är det ju inte alls. Det skulle, Sveriges geografiska läge beaktat, tvärtom försätta oss i ett mycket riskfyllt läge. Den geopolitiska stabiliteten skulle rubbas då ett svenskt medlemskap med all sannolikhet skulle leda till ett finskt medlemskap och därmed göra Östersjön till ett Nato-innanhav. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att detta skulle få konsekvenser och försätta vårt land och vår befolkning i ett utsatt läge.
I detta sammanhang vill jag betona att vi är inte motståndare till Nato. Tvärtom ser vi Nato som våra vänner som vi har goda samarbeten med. Men vår väg för att ta ansvar för landets och folkets säkerhet och behålla den geopolitiska stabiliteten i vårt närområde går inte via medlemskap i atlantpakten. Vår analys – och våra analyser hittills har varit mer korrekta än sjuklöverns – är att ett sådant medlemskap skulle utsätta oss för onödiga risker och som ett ansvarsfullt parti vill vi inte spela hasard med landets och folkets säkerhet. De borgerliga partierna gör ju en annan analys och med tanke på att deras tidigare analyser försatt Sverige i detta säkerhetspolitiska läge där vi saknar försvarsförmåga ger jag inte mycket för deras analysförmåga.
Istället bör Sveriges mål vara att upprätta ett defensivt försvarsförbund med Finland. Det skulle bibehålla den geopolitiska stabiliteten och också var något som skulle accepteras av alla. För vad ingen av vare sig Nato eller Ryssland vill är att det skall finnas ett militärt vakuum här uppe i norr.
Svensk säkerhetspolitik måste ha som mål att trygga vårt land och vår befolkning. Det gör vi genom att rusta vår försvarsförmåga – både militärt och civilt, skydda våra gränser och får kontroll över vilka som vistas i vårt land. Genom en återupprättad försvarsmakt, en civilförsvarsmyndighet som ansvarar för att det civila försvaret fungerar genom tydligt samordningsansvar, återupprättat gränsskydd med erforderliga resurser åt både tull och gränspolis och en polismyndighet som klarar av att hantera kontrollen över vilka som befinner sig i landet och utvisa de som inte har här att göra, så kan vi återskapa den trygghet som vårt folk har rätt till.
Det finns bara ett parti här i riksdagen som har trovärdighet i säkerhetspolitiken och det partiet är Sverigedemokraterna. Övriga partier i sjuklövern har gång efter varannan uppvisat allvarliga brister, eller fullständig avsaknad, av analyser i detta ämne. Och dessa partier vill nu i september söka nytt förtroende hos svenska folket. För mig är det en fullständig gåta att de svenska väljarna fortsätter att rösta på partier som spelar hasard med deras egen säkerhet. Men, som jag tidigare sade i mitt anförande fru talman, människor har lätt att glömma.
Vi sverigedemokrater står givetvis bakom samtliga av våra reservationer och vårt särskilda yttrande, men för tids vinning yrkar vi endast på reservationerna 2, 8 och 13.
