Fråga 2021/22:1609 Tillsättning av tjänster vid UD
av Björn Söder (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Tidningen Ledarsidorna skriver den 19 maj om hur partipolitiserat UD har blivit under socialdemokratiska regeringar. I stället för att tillsätta tjänster utifrån kompetens har partiboken varit avgörande.
I ett exempel, om tillsättningen av chefsposten för den politiska avdelningen i Moskva, berättas om hur chefen rekryterats ”enbart på partipolitiska meriter till UD av den tidigare utrikesministern Margot Wallström och trots egna försäkringar och skattningar om sina egenförvärvade kunskaper i ryska, som han ska tala i hemmet trots att inga andra i hushållet talar ryska, baserar sina veckorapporter i huvudsak på Bloomberg News och den engelspråkiga kanalen Russia Today”.
Ledarsidorna skriver vidare att man ”har tagit del av flertalet veckorapporter som ställts till såväl Ann Linde personligen som till statsrådsberedningen där samtliga meningar är fullt googlingsbara efter översättning till denna typ av engelspråkiga källor”. Tidningen hävdar att den tillsatte chefen ”kunde runda samtliga andra sökanden till tjänsten i Moskva där hans placering till slut beslutades av den nuvarande utrikesministern Ann Linde”. Tidningen menar vidare: ”Efter att Ledarsidorna presenterat de övriga sökandens meritförteckningar, där en är obehindrad i ryska samt har 18 års erfarenhet av öststatspolitik, för en arbeträttsjurist kan det inte uteslutas att UD i tillsättningen brutit mot samtliga arbeträttslagar samt även UD:s interna regelverk för tjänstetillsättning.”
Ledarsidorna tar upp ett aktuellt exempel på hur denna partiboksrekrytering har fått konsekvenser: ”I den kris som uppstått med det ryska anfallskriget mot Ukraina har effekterna av mer än 20 års rekryteringspolitik till UD blivit uppenbar vilket är en avsevärt svårare kris att lösa. Denna har djupa rötter och orsakssamband. Krisen initierades med det underlag som låg till grund för statsminister Magdalena Anderssons pressträff tillsammans med Finlands statsminister Sanna Marin tidigt under våren. Andersson menade då inför ett nordiskt pressuppbåd att ’om Sverige skulle välja att skicka en Natoansökan i detta läge skulle det ytterligare destabilisera läget’. I bild ses Marin stelna till vid orden och Marin fattade sedan beslutet att gå vidare på egen hand. Att Finland inte kunde riskera sin egen säkerhet på grundval av den apologetiska hållning som Sverige intog. Underlaget som Andersson gjorde sitt uttalande på kom från Utrikesdepartementet och ytterst baserat på vad chefen för den politiska avdelningen vid den svenska beskickningen i Moskva snappat upp.”
Vidare berättar tidningen om flera andra som rekryterats till opolitiska tjänster direkt från det socialdemokratiska partiet eller Socialdemokrater för tro och solidaritet.
Vid ett av tillfällena i Socialdemokraternas utnämningspolitik ska det ha gått så långt att Hans Dahlgren, dåvarande statssekreterare i statsrådsberedningen och nuvarande statsråd, stoppade befordran med argumentet att man hade gått för långt. Det handlade då om att den tidigare chefen för FN-enheten, som vägrade lämna ut handlingarna och den rapport som upprättades efter Sveriges ansökan till FN:s säkerhetsråd till riksdagens utrikesutskott, var påtänkt som utrikesråd, som är den högsta opolitiska tjänsten under den politiska ledningen.
I dag innehar, enligt Ledarsidorna, en grupp partilojala opolitiska tjänstemän som går under namnet Dirty Dozen på åsiktsmeriter i praktiken alla chefstjänster såsom utrikesråd, personalchef, rättschef samt huvuddelen av posterna som enhetschefer.
Av denna anledning vill jag ställa följande fråga till utrikesminister Ann Linde:
Hur ser rekryteringsprocessen egentligen ut vid Utrikesdepartementet, och kommer ministern att vidta några åtgärder med anledning av avslöjandet?
