Fråga 2020/21:2518 Politiska sanktioner mot belarusier kopplade till regimen
av Björn Söder (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Regeringen hänvisar ständigt till en EU-gemensam linje när det gäller olika former av sanktioner. I ett svar på en skriftlig fråga (2020/21:703) skriver utrikesministern följande: ”Som jag vid upprepade tillfällen kommunicerat till riksdagen och media, stödjer regeringen utökade sanktioner mot Belarus. EU har redan infört sanktioner mot 55 individer som är ansvariga för valfusk, våld och kränkningar av mänskliga rättigheter, däribland Aleksandr Lukasjenko. Senast vid EU-utrikesministrarnas rådsmöte den 19 november enades medlemsländerna att fortsätta arbetet med nya sanktionslistningar som förutom individer kan komma att inkludera institutioner och företag.”
Vidare skriver hon: ”Sverige har också varit drivande för att EU ska styra om biståndsmedel bort från statliga aktörer i Belarus och till icke-statliga. Vi välkomnar att EU-kommissionen tagit intryck av detta och lagt fram förslag om ökat stöd till civilsamhället.”
Det kan finnas vissa skäl till att försöka hålla en EU-gemensam linje när det gäller ekonomiska sanktioner. Däremot finns inte alls samma argument om en EU-gemensam linje när det gäller politiska sanktioner, och det har också ett flertal länder visat.
Att endast rikta sanktionerna mot den högsta ledningen i regimen är dessutom inte tillräckligt. Det finns åtskilliga statliga tjänstemän som är ansvariga för brott i regioner, ledande personer i regimvänliga medier som tvingar fångar att under tortyr att erkänna och ångra sina brott, medlemmar i valkommissionerna som är ansvariga för falsifieringar och valfusk, domare som utdömt politiskt motiverade straff, åklagare som gjort sig skyldiga till politiskt motiverade åtal, poliser och andra inom rättsväsendets strukturer som direkt gjort sig skyldiga till våld samt advokatsamfundets funktionärer som makulerar licenser för advokater som försvarar politiska fångar.
Att inte den svenska regeringen, likt till exempel de baltiska ländernas och Polens regering, vågar införa nationella politiska sanktioner mot ovanstående är beklämmande. I stället hukar ständigt och jämt den svenska regeringen bakom EU.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Varför motsätter sig regeringen att införa nationella sanktioner, i alla fall politiska, mot belarusiska personer som går regimens ärenden mot den folkliga demokratiska oppositionen?
