DEBATT Anders Bengtsson (S) anser i sitt avslutande inlägg i Kristianstadsbladet den 29 mars att frågan om varför SD bildades lämnas obesvarad. Med tanke på att Bengtsson försöker framhålla sig som någon sorts expert på när SD grundades ter det sig märkligt att han inte då själv tagit reda på varför partiet bildades. Men jag ska vara honom behjälplig och upplysa honom. Redan i vårt första partiprogram framgår det med all tydlighet: ”Sverigedemokraterna bildades den 6 februari 1988 med syfte att ändra på den ansvarslösa politik som alltför länge förts av socialdemokratiska och borgerliga regeringar.”
Vidare fortsätter Bengtsson i sitt inlägg att återupprepa rena lögner, inte bara mot SD utan även mot länder som Polen och Ungern. Det finns säkerligen en del man kan kritisera dessa länder för, men det bör då bygga på fakta och kunskap. Bengtssons påstående om att man ”avlövar domstolar” är ett, av flera, exempel på ren lögn eller ren okunskap. Det hade i sammanhanget varit klädsamt om Bengtsson först sopade rent framför egen dörr. I Sverige kan vi verkligen tala om ett politiserat domstolsväsende. Men det verkar dock vara helt i sin ordning så länge det är ”rätt” politiker och partier som styr och utser domare. I Sverige har vi nämligen en domarnämnd som består av nio ledamöter. Två av dessa utses av riksdagen och övriga sju av regeringen. Domarnämnden tar sedan fram förslag till domare, som godkänns av regeringen. Här kan vi alltså tala om politiserat system där politiker beslutar om vilka domare vi ska ha i våra domstolar.
I Polen har en liknande nämnd tidigare utsetts av det juridiska systemet helt avskilt politiken. Förändringen man bland annat gjort är att den nämnd som utser domare numera utses till hälften av parlamentet och till hälften fortfarande av det juridiska systemet. Man har alltså rört sig i en riktning mot det svenska systemet, men regeringen har inte, som här, någon påverkan. Man är alltså långt ifrån det politiserade system vi har. Trots detta hörs röster, inte minst från sossarna, om att det är en farlig utveckling med rättsväsendet i Polen.
Bengtsson har också framfört anklagelser mot SD om vilka som grundat partiet och att det, om det nu vore sant, skulle ge en bild av vad partiet är idag. Det är också ett märkligt resonemang med olika måttstockar som Bengtsson använder sig av. När jag framför direkta citat från Socialdemokraternas tidigare partiledare om revolutionsvurm så menar Bengtsson att de revolutionära krafterna, som inte var med på den parlamentariska vägen, lämnade partiet 1917 och därmed är detta ett bevis för att man står för demokrati. Jag har aldrig förnekat att SD i sin tidiga historia haft både medlemmar och företrädare som inte borde ha varit i partiet och de har också fått lämna – antingen självmant eller blivit uteslutna. Men Bengtsson anser tydligen i sina resonemang att bara Socialdemokraterna kan förändras medan andra partier förblir statiska.
För att se hur partier förändrats är det givetvis intressant att jämföra historien med nuet. Och som jag skrev i mitt förra inlägg svarade aldrig Bengtssons partiledare och statsminister Stefan Löfven på Jimmie Åkessons direkta fråga för någon vecka sedan om han kommer att acceptera valresultatet nästa år. Att inte ge ett klart besked på denna fråga borde vara en tankeväckare för många huruvida Socialdemokraternas syn på demokrati verkligen har förändrats eller ej. Demokrati är inte, vilket kanske Bengtsson anser, endast lika med socialdemokrati. Demokrati innefattar också respekten för den politiska oppositionen. Att utmåla oppositionen som illegitim, vilket Stefan Löfven och Socialdemokraterna den senaste tiden har gjort, hör inte hemma i en demokrati. Det är nämligen något vi brukar se vara vanligt förekommande i auktoritära stater och det är inget som vare sig jag eller Sverigedemokraterna ställer upp på.
BJÖRN SÖDER (SD)
Riksdagsledamot
(Artikeln är publicerad i Kristianstadsbladet den 30 mars 2021)
