2016/17:UFöU1
Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats Resolute Support Mission i Afghanistan
Anförande i debatten om fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats Resolute Support Mission i Afghanistan.
Herr Talman,
Sverige har sedan 2002 deltagit i militära insatser i Afghanistan. Först genom den internationella säkerhetsstyrkan ISAF och sedan 2015 i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM.
Jag vill börja med att betona att jag anser att svenska armén har gjort ett utmärkt arbete i Afghanistan genom att ställa en trupp till förfogande i Mazar e Sharif som en del av ISAF-operationen. Föredömligt och med egna förluster har de stött den afghanska nationella armén (ANA) och den afghanska polisen (ANP) samt tillfört rådgivare (OMLT) till ANA. Det svenska kriget mot talibaner har förts med syftet att hjälpa landets befolkning och att skapa demokrati. Som svenska medborgare kan vi därför känna stolthet över vårt historiska bidrag till landet.
Vi menar dock, att Sverige i första hand, när det gäller internationella insatser, skall, med våra ytterst begränsade resurser, prioritera FN-ledda fredsbevarande insatser.
Vi har sett hur Sverige nästan helt valt bort att delta i FN-ledda fredsbevarande insatser, och i stället gett företräde åt EU- eller Nato-ledda insatser. Det beklagar vi. Vi ser FN som det primära samarbetsorganet för att hantera konflikter och värna fred och säkerhet.
Och när det gäller Afghanistan, herr talman, så även om den svenska armén och övriga ISAF har utfört en föredömlig insats, anser vi att en bortre gräns dessutom måste sättas för det svenska engagemanget där.
Vi menar att den gränsen har passerats och att det nu är de afghanska folkens skyldighet att själva ta hand om sin säkerhet tillsammans med andra regionala aktörer och sätta motvärn mot talibanerna.
Det är ju klart. Att i den bästa av världar skulle givetvis Sverige kunna bidra överallt för att vara med och skapa fred och stabilitet, men vi har tyvärr begränsade resurser.
Och efter många år av politisk misskötsel av vår egen försvarsmakt, där man prioriterade bort vårt eget existensförsvar till förmån för internationella insatser i fjärran land, anser vi att vår primära målsättning nu måste vara att bygga upp ett sådant försvar, kapabelt att möta framtida hot här i vårt närområde.
Vi menar att ju längre vi stannar kvar i Afghanistan, desto mer riskerar vi att dras in i ett utdraget inbördeskrig som kan komma att vara i decennier och kosta det svenska försvaret åtskilliga medel som i stället kunde ha använts till en uppbyggnad av försvaret i Sverige.
Med anledning av detta avstyrker vi propositionen och yrkar bifall till reservation 1.
Tack för ordet, herr Talman.
