EU Polen och Ungern inlade för några dagar sedan sina veton mot EU:s finanspaket på 1800 miljarder euro för perioden 2021-2027, avsett dels för EU:s allmänna verksamhet, dels såsom mer den mer kortsiktiga återhämtningsfonden i spåren av Covid 19-pandemin. Eftersom enstämmighet krävdes kunde inte de rekordstora budgetarna antas, utan de blir i stället nu föremål för nya svåra förhandlingar. Detta i ett för EU brådskande läge.
Haken för de båda länderna var det faktum att man vid finanspaketets enhälliga godkännande skulle ha möjliggjort för EU att i framtiden inleda finansiella och andra sanktioner mot länder som, enligt en kvalificerad majoritet bland medlemsländerna, ”underminerar grundläggande demokratiska principer”, den så kallade ”rättsstatsprincipen”, men också för EU:s budget och Coronaåterhämtningspaketet NGEU.
I Polens och Ungerns fall gäller anklagelserna i huvudsak påstått maktmissbruk från politiska instansers sida gentemot sina respektive rättsapparater och media – anklagelser som duon menar är helt utan grund och dessutom ligger bortom EU:s befogenheter. Också Ungerns strikta hållning vad gäller immigration har varit föremål för kritik.
Detta är inte platsen att diskutera Polens och Ungerns eventuella försyndelser mot vissa demokratiska principer. Vad länderna i fråga hävdar är att det är fel att som EU gör blanda ihop äpplen och päron när man på detta sätt villkorar finansiellt stöd med direkta ingrepp i medlemsländers inrikespolitik.
Och det stämmer, ty vem vet vilka ekonomiska sanktioner som EU och EU-kommissionen med stöd av den antagna texten härnäst skulle vilja sätta in mot ett motspänstigt medlemsland? Immigrationen? Beskattningen? Det finns alltid nya skönhetsfel att ta upp för en icke-vald EU-byråkrati som ständigt löper risken att drivas av lobbyister och sociala medier i stället för av folkens och medlemsländernas vilja.
Polen och Ungern är fullvärdiga EU-medlemmar och har därför fördragsenlig rätt till sin beskärda del av organisationens resurser när de en gång väl har beslutats.
Polens och Ungerns ledare talar å sin sida om EU som ”ett nytt Sovjetunionen” som ägnar sig åt ”politiskt och institutionellt slaveri” gentemot medlemsstaterna. Också Slovenien kritiserar ”bötesprincipen”.
Plötsligt befinner sig alltså EU i vad man själv betecknar som ett ”nödläge”, utan pengar för vare sig den kommande sjuårsperioden eller återhämtningsfonden – en komplikation som kanske hade kunnat undvikas om man helt enkelt hade utelämnat bötesklausulen i fråga.
Men tyvärr drivs EU-kommissionen framåt av sitt eget maktbegär på medlemsländernas bekostnad. De senare måste ständigt vara på sin vakt att bemöta upplevda hot mot sin alltmer krympande suveränitet gentemot EU. Bötesklausulen är bara ett nytt exempel på detta.
Ett annat exempel på EU:s maktsträvan är den föreslagna flerårsbudgetens magnitud. Här har Europaparlamentets många prioriteringar som väntat bara lagts ovanpå EU-kommissionens diton, medan majoriteten av nettobidragsländerna, som ju till sist ska stå för fiolerna, snart gav upp motståndet, efter snarast rituella protester från det ”frugala fyrans” sida, däribland Sverige.
Vad gäller återhämtningsfonden NGEU, som beskrivs som ett stöd för att länderna ska ta sig igenom Covid-pandemin, så handlar den snarare om att rädda euron. Kommissionen lär redan planera nya EU-skatter och avgifter för att kunna återbetala sina kommande skulder, vilket vore ett principbrott och ett jättesteg om något mot en radikalt ökad EU-överstatlighet.
Det är i detta sammanhang som Polens och Ungerns veton mot EU:s finanspaket får ses, liksom för den delen Storbritanniens utträde ur organisationen. Det finns trots allt länder som fortfarande vill behålla resterande, väsentliga delar av sin suveränitet och förhoppningsvis blir de fler. Externa ”pekpinnar” i form av plötsligt strukna, redan avtalade stödåtgärder kan bara skapa ny bitterhet mellan EU:s medlemmar. Den svenska regeringen bör därför sälla sig till den grupp av EU-länder som vill att bötesklausulen stryks från budgetpaketets text istället för som nu förespråka den.
BJÖRN SÖDER (SD)
Riksdagsledamot, ledamot i utrikesutskottet
MARKUS WIECHEL (SD)
Riksdagsledamot, ledamot i utrikesutskottet och utrikespolitisk talesperson
