Fråga 2020/21:379 Extremistanklagade organisationer med statliga stöd granskar sig själva och varandra
av Björn Söder (SD)
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
I en tidigare fråga (2020/21:135) undrade jag om statsrådet Åsa Lindhagen avsåg att vidta några åtgärder med anledning av avslöjandet att den statliga myndigheten Delegationen mot segregation (Delmos) beviljat Rosengårds Folkets Hus 903 625 kronor för att ”minska och motverka segregation på lokal nivå”. I Rosengårds Folket Hus projekt ingår nämligen även Grupp 194 Malmö som har kopplingar till den tidigare terrorklassade organisationen DFLP, som så sent som 2014 ska ha deltagit i raketskjutningar mot civila mål i Israel. DFLP gjorde sig kända genom Ma’alot-massakern 1974 då de sköt ihjäl 21 judiska skolungdomar. I ett inlägg på Facebook hyllar Grupp 194 attacken i Ma’alot som en ”hjälteinsats”.
I sitt svar på frågan vill statsrådet inte uttala sig i det enskilda fallet och att hanteringen av enskilda bidragsärenden är en fråga för myndigheten.
Det är givetvis ett lätt sätt för statsrådet att undvika problemet genom att bara peka på myndigheten. Men syvende och sist är det statsrådet och regeringen som ansvarar för vilka riktlinjer och pengar som myndigheten har att följa och förfoga över.
Sveriges regering fortsätter att ertappas med byxorna nere när man ger olika bidrag till islamistiska, antisemitiska och terrorhyllande rörelser. Det handlar om allt från bistånd och bidrag till islamistiska Muslimska brödraskapets underorganisationer Islamic Relief och Ibn Rushd till bistånd till Unrwa och palestinska myndigheten. Många svenskar ställer sig fortfarande, efter mina och mångas med mig ständigt återkommande påtalanden kring detta, frågan hur det ens är möjligt att detta kan tillåtas fortgå? Att svenska skattemedel används på detta sätt?
Statsrådet hänvisar i sitt svar till att ”regeringen tillsatte i mars 2018 en utredning för att se över demokrativillkoren och hur de tillämpas. Betänkandet som överlämnades till regeringen i mars 2019 innehåller förslag till ett förtydligat och enhetligt demokrativillkor för den statliga bidragsgivningen till civilsamhällets organisationer. Betänkandet har remitterats och bereds för närvarande i Regeringskansliet”. Där tycks dock allt ha avstannat. För någon proposition till riksdagen har ännu inte sett dagens ljus och samtidigt fortsätter miljonrullningen av svenska skattemedel till islamistiska och terrorhyllande rörelser.
Efter det tidigare avslöjandet om att Grupp 194 är en del av projektet som Rosengårds Folkets Hus bedriver svarade Anders Kessling, direktör för Delmos, att han skulle ”titta närmare på det” och att myndigheten ”ser allvarligt på det”.
Fem veckor efter Kvällspostens publicering berättar Anders Kessling att en utredning av Grupp 194 Malmö har startats. Ansvaret för utredningen har tilldelats Rosengårds Folkets Hus – det vill säga gruppens samarbetspartner som ansökt om pengarna.
Rosengårds Folkets Hus har med andra ord fått i uppdrag av staten att göra en oberoende granskning av sin egen samarbetspartner. I granskningen har de kommit fram till att deras samarbetspartner är – demokratisk. Föga förvånande.
Magnus Ranstorp, forskare på Försvarshögskolan, tycker, enligt Kvällsposten, inte att det låter som en granskning. ”Han tycker att det låter mer som Jönssonligan”.
”Det är helt horribelt att det funkar på det här sättet. Jag förstår inte hur myndigheter tänker när de låter organisationer granska sig själva och varandra. I varje annan aspekt av offentlig verksamhet, företag och personlig ekonomi så ska varenda öre nagelfaras. Men när det gäller bidrag till civilsamhället så lämnar man alla kranar på och låter det spruta ut offentliga skattemedel helt utan hämningar”, säger han till tidningen.
De för statliga bidrag ansvariga myndigheternas, och därmed regeringens, hantering av skattemedel är ytterst allvarsam och slapphänt. År efter år låter man miljonerna rulla på till dessa extremistiska islamistiska grupper, föreningar, stiftelser, rörelser och projekt utan att vidta åtgärder. Många får därmed lätt uppfattningen att regeringen sympatiserar med dessa idéer då man inte vidtar skyndsamma åtgärder för att stoppa bidragen.
Med anledning av omfattningen av dessa olika bidrag och att det fortgår i oförminskad takt vill jag ställa frågan till statsrådet Åsa Lindhagen:
Varför vidtar inte statsrådet skyndsamma åtgärder för att stoppa dessa bidrag och anser statsrådet det vara rimligt att bidragstagande organisationer granskar sig själva och varandra?
