DEMOKRATI Söndagens val i Belarus var som vanligt en fars genomförd med landets diktator Aleksander Lukasjenko som vinnare. Utvecklingen efter valet tillhör däremot ovanligheterna i Belarus. Folket har mobiliserats på ett sätt som saknar motstycke och gatorna har fyllts av protesterande folkmassor. Det belarusiska folket har visat stort mod när de gått man ur huse och protesterat i huvudstaden Minsk och i flera städer över hela landet. Reaktionerna från Lukasjenkoregimen har inte låtit vänta på sig och regimen har satt in kravallpolis mot demonstranterna. I dagsläget finns uppgifter om 6 700 omhändertagna och två döda demonstranter[1]. Regimen grep också motkandidaten Tichanovskaja och efter påtryckningar fick hon göra ett uttalande där hon erkände Lukasjenkos valvinst. Hon har sedan lämnat landet och befinner sig för närvarande i Litauen.
Protesterna i Belarus fortsätter och risken för upptrappad våldsanvändning från regimens sida ökar. I sociala medier sprids olika budskap, dels ses soldater ladda skarp ammunition för insats mot folkmassa och dels ses poliser och militärer som deklarerar att de inte kommer att acceptera att bli insatta mot fredliga demonstranter. Situationen för Belarus är dock mer komplicerad än de starka motsättningarna mellan Lukasjenko och den majoritet av befolkningen som ser ut att ha röstat på hans motkandidater. Landets strategiska läge mellan Ryssland och EU gör att Belarus ses av Ryssland som ”det nära utlandet”. Ryssland och Belarus ingår i en union och är till stora delar integrerade både ekonomiskt och militärt. En utveckling som går emot ryska intressen i Belarus kommer sannolikt inte att accepteras av Ryssland.
Risken för upptrappad konflikt i Belarus är stor och i förlängningen kan också Ryssland bli inblandat om Belarus närmar sig EU eller på annat sätt går emot ryska intressen. Utvecklingen i Belarus påverkar Sverige och huvudstaden Minsk ligger närmare Stockholm än Kiruna. Därför är det viktigt att Sverige agerar för att markera mot det ökade våldet från regimen och för att stötta demonstranterna. Ann Linde har gått ut med uttalande om att Sverige ska fördöma Lukasjenkoregimen och stötta demonstranterna. Detta välkomnar Sverigedemokraterna, men det är viktigt att man följer upp skarpa uttalanden med konkreta åtgärder. Sådana konkreta åtgärder kan vara sanktioner och då särskilt riktade sanktioner.
Riktade sanktioner har tidigare använts av andra länder mot Ryssland i form Magnitskijsanktioner som innebär sanktioner riktade mot enskilda tjänstemän som ansvarar för våld och tortyr.[2] Utifrån nuvarande situation där våld används mot fredliga demonstranter och risken för upptrappat våld är uppenbar så kan det ha en stor effekt. Sverigedemokraterna har länge drivit på för en nationell Magnitskijlagstiftning i riksdagen. Tyvärr var svaret så sent som förra månaden från utrikesminister Ann Linde att frågan drivs i EU, vilket har fått som resultat att någon ny lag inte är på plats.[3] Ska Sverige trovärdigt stå upp för mänskliga rättigheter är det viktigt att beprövade och konkreta åtgärder används. Utvecklingen i Belarus visar på behovet av en sådan lagstiftning och att Sverige inte kan invänta EU-gemensam lagstiftning utan behöver agera skyndsamt.
BJÖRN SÖDER (SD)
Säkerhetspolitisk talesperson och ledamot i utrikesutskottet
MARKUS WIECHEL (SD)
Utrikespolitisk talesperson och ledamot i utrikesutskottet
[1] https://www.bbc.com/news/world-europe-53760453, https://www.bbc.com/news/world-europe-53780685
[2] https://www.expressen.se/ledare/sa-kan-sverige-straffa-skurkarna-i-belarus/ maa kommitémotionen ”En svensk Magnitskilagstiftning”
[3] https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svar-pa-skriftlig-fraga/svenska-magnitskijsanktioner_H7121752 och https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/verksamheten-i-europeiska-unionen-under-2019_H701UU10
