Sverige-EU I dagarna har det framkommit att Sverigedemokraterna kommer att anta ett valmanifest inför Europaparlamentsvalet i maj där man frångår den tidigare linjen om omprövning av EU-medlemskapet och krav på att Sverige lämnar unionen. På onsdag kommer partistyrelsen att anta valmanifestet. Men innebär detta att SD nu sviker väljarna i EU-frågan?
Nej, hävdar jag. För SD är frågan om EU och det europeiska samarbetet central. Redan i vårt första partiprogram från 1989, alltså flera år innan vi blev medlemmar uttalade man följande:
”Sverige bör kulturellt och ekonomiskt närma sig Europa utan att binda upp sig till avtal som inverkar negativt på vårt nationella oberoende. Därför säger Sverigedemokraterna nej till den Europeiska gemenskapen (EG) i dess nuvarande form.”
Året efter det svenska inträdet i unionen blev kritiken tydligare. I partiprogrammet från 1996 kan man läsa:
”Den europeiska unionen innebär en långt gången integrationsprocess som i många avseenden innebär att dess medlemsländer successivt tappar alltmer av sin förmåga att bedriva en självständig politik. Existensen av ett arbetande EU-parlament och en arbetande EU-kommission skapar automatiskt en glidning mot en enhetsstat, federal eller inte, bl.a. genom skapandet av unionsvida politiska partier och ett överstatligt elitistiskt ledarskikt. Sverigedemokraterna anser att Sverige inte skall vara anslutet till EU, då detta allvarligt inkräktar på vårt nationella oberoende och den frihet vi haft i hundratals år.”
Samtidigt betonade partiet vikten av frihandel. ”Protektionism skadar tillväxten och stör den världshandel som är viktig för en globalt blomstrande industri”, skrev man.
Våra politiska motståndare försöker hela tiden skrämmas med att vi vill bygga murar kring Sverige och isolera oss från omvärlden, men partiet har alltså alltid varit för ett nära samarbete med Europa och för frihandel mot protektionism. Vi har eftersträvat ett europeiskt samarbete mellan suveräna stater för att lösa problem och utmaningar som man inte klarar av som enskilt land. Däremot har vi alltid varit motståndare till federalism och överstatlighet där suveränitetsprincipen sätts ur spel.
Vi har sett EU utvecklas mot en allt mer överstatlig union där allt fler beslut fattas i Bryssel över huvudena på svenska folket. Federalisterna har jublat när all mer makt knyts till EU och byråkraterna där.
SD har därför drivit frågan om en omförhandling av det svenska medlemskapet. Det var ju inte dagens EU som svenska folket röstade om 1994. Därefter har vi velat att svenska folket i en folkomröstning skall få säga sitt om fortsatt medlemskap. Vi välkomnade därför Brexit-resultatet eftersom detta visade att man kan säga nej till EU och lämna unionen.
När vi nu presenterar ett valmanifest inför Europaparlamentsvalet i maj innebär inte detta att vår syn om hur vi vill att det framtida europeiska samarbetet skall se ut har förändrats. Vi vill fortsatt stoppa federalisternas monsterbygge och istället ha ett välfungerande samarbete mellan suveräna stater. Vårt mål är detsamma.
Men, och detta men är högst betydelsefullt. För första gången har en annan dörr öppnats för att nå vårt mål om ett välfungerande europeiskt samarbete mellan suveräna stater där man respekterar varandras olikheter och olika vägval och beslut För bara några år sedan var denna dörr inte öppen och jag trodde heller aldrig att den skulle öppnas. Men nu har den öppnats. Vad innebär då detta?
Jo, tidigare har det aldrig funnits några realistiska tendenser att kunna reformera unionen inifrån. Det vänsterliberala etablissemanget, som verkar för mer federalism och överstatlighet, har hållit unionen i ett järngrepp. Allt mer har utvecklats i en negativ riktning. Men så hände något.
Det vänsterliberala etablissemanget, som varit förhärskande i EU, började förlora allt mer mark till förmån för en ny politisk era. Vår era. I länder som Ungern, Polen, Italien, Österrike, Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Tjeckien och så vidare börjar konservativa och patriotiska partier flytta fram sina positioner. I många länder utgör de idag regeringarna. Inom kort kan vi alltså ha ett ministerråd bestående av Europavänliga men patriotiska och konservativa medlemmar. Varje medlemsland föreslår en kommissionär som sedan skall godkännas av Europaparlamentet, som i sin tur kan ha en konservativ och patriotisk majoritet efter valet. Det är fullt möjligt!
Dörren för en förändring inifrån har alltså öppnats på glänt. Jag är själv numera övertygad om att vi kan nå vårt mål med en reformering av EU utan att lämna unionen. Oavsett är det värt ett försök.
Under förra och innevarande mandatperiod har jag haft förmånen att träffa regeringsföreträdare från länder, där våra systerpartier regerar. Det har varit bl a Polen, Ungern, Österrike och Italien, men även företrädare för våra systerpartier i Danmark och Finland. Alla har vi samma mål med det europeiska samarbetet men de har alla en uttrycklig vilja av att stanna kvar i EU.
Jag tror därför att partiets tidigare utträdeskrav istället kan utgöra ett hinder för vidare samarbete för att nå vårt mål och jag är numera övertygad om att vi skulle kunna påbörja reformeringen av EU inifrån inom bara några år. Vi kommer snart att utgöra den största kraften inom EU och arbetet kan börja för att nå det mål vi alla vill nå. När vi väl tagit makten i EU kommer det vara de vänsterliberala krafterna som skriker om ett Swexit. Tro mig.
I samband med de allmänna valen i september förra året uttryckte jag i en radiointervju (Sveriges radio) mina egna åsikter kring det svenska medlemskapet. Några få i partiet ansåg att jag gjorde fel som i valrörelsen tillkännagav mina personliga perspektiv, men jag var redan då övertygad om att vi också skulle attrahera fler väljargrupper som delar vår syn, samtidigt som våra redan övertygade väljargrupper med samma mål om det europeiska samarbetet skulle förstå den nya given.
Jag är riktigt glad över att partiet lyssnat till mitt propagerande om en förändring av partiets linje. Vårt slutmål med det europeiska samarbetet är detsamma som det alltid varit. Men för tillfället har möjligheterna om en annan väg att nå dit tillgängliggjorts. Låt oss pröva detta i första hand. Går inte detta finns alltid möjligheten att driva på med med ett svenskt utträde. SD sviker alltså inte väljarna och det svenska folket!
BJÖRN SÖDER
