I oktober rapporterade regeringen att man tecknat ett återtagandeavtal med Afghanistan, något som varit en återkommande huvudvärk inom migrationspolitiken. Till vår besvikelse röstades avtalet nyligen ner av Afghanistans parlament och kan därför komma att skrotas. Efter ett år av förhandlingar är regeringen alltså tillbaka på ruta ett. När Morgan Johansson intervjuas i Sveriges radio påstår han att bakslaget inte spelar någon roll eftersom Sverige ändå kan luta sig mot det europeiska återtagandeavtalet, vilken han hävdar har samma innebörd. Ministerns agerande väcker ett par frågetecken.
Först och främst, hur kan ministern under ett års tid bedriva förhandlingar med en främmande stats regering utan att först försäkra sig om att förhandlingspartnern har rätt att företräda landet i frågan. Det är nämligen mycket grundläggande vid förhandlingar, både inom diplomatin och näringslivet, att undersöka om motparten verkligen kan ingå juridiskt bindande avtal. Att regeringen inte gjort detta tyder på allvarligt bristande kompetens.
För det andra undrar vi om Morgan Johansson verkligen läst ”Gemensam väg framåt på migrationsområdet”, vilket är överenskommelsen mellan EU och Afghanistan som han hänvisar till. Redan i inledningen slås nämligen fast att den, ”inte är ämnad att skapa rättigheter eller skyldigheter som är bindande enligt internationell rätt. Den stakar ut en väg för strukturerad dialog och samarbete på migrationsområdet… den stödjer medlemsstaternas bilaterala relationer med Afghanistan”. EU:s överenskommelse är alltså en avsiktsförklaring som ska underlätta medlemsstaternas bilaterala förhandlingar om återtagande med Afghanistan, men förpliktar i sig inte till något återtagande. Antingen vet Morgan Johansson detta, och ljuger medvetet svenska folket rakt upp i ansiktet, eller så är ministern fullständigt aningslös.
För det tredje, om regeringen verkligen vill se ”ordning och reda i migrationspolitiken” så måste det mycket omfattande biståndet till Afghanistan upp på bordet. Vi anser att biståndet bör fokusera på humanitära insatser, något som av naturliga skäl inte kan villkoras med motprestationer. Regeringen stöder däremot afghanska myndigheter, vilket borde användas som påtryckningsmedel, om det nu ska användas alls. Afghanerna själva har nämligen inga problem med att köpslå på det sättet. Landet har en tendens att lova samarbete inför givarkonferenser, för att sedan inte leverera när biståndspengarna betalats ut.
Vi har i en motion (2016/17:460) till riksdagen lagt fram ett åtgärdspaket som snabbt och enkelt kan sättas in mot länder som vägrar samarbeta på migrationsområdet. Afghanistan har inga goda skäl att agera som man gör. Följaktligen har Sverige all anledning att sätta in tuffa motåtgärder. Om Afghanistan ska bli en fungerande stat måste vi börja behandla dess regering som vuxna människor som tar ansvar för sina egna handlingar.
MARKUS WIECHEL (SD)
Utrikespolitisk talesperson och ledamot i utrikesutskottet
BJÖRN SÖDER (SD)
Säkerhetspolitisk talesperson och ledamot i utrikesutskottet
