SVEK Efter att riksdagen den 11 mars 2010 tillkännagav för regeringen att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker, att Sverige bör verka inom EU och FN för ett internationellt erkännande av folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker och att Sverige bör verka för att Turkiet erkänner folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker har inte mycket hänt från regeringens sida.
Den borgerliga alliansregeringen som satt vid makten vid tidpunkten för riksdagens beslut var emot ett erkännande. Men det var Socialdemokraterna, tillsammans med övriga vänstersidan och några enskilda borgerliga ledamöter som drev igenom beslutet i Sveriges högsta beslutande organ. Sverigedemokraterna hade ännu inte tagit plats i riksdagen men välkomnade beslutet via pressmeddelande.
I reservationen som vann stöd i riksdagen skriver man att ”mot bakgrund av de fakta som finns anser vi att dessa händelser 1915 otvivelaktigt skulle betraktas som folkmord enligt 1948 års konvention om den hade varit i kraft vid den aktuella tidpunkten”. Vidare skriver man att ”den förföljelse och de massakrer som skedde kring 1915 har återverkningar för människor än i dag. Forskning och en fri, öppen diskussion om det som skedde är viktiga medel för att kunna få till stånd en försoningsprocess. Det är därför politikers ansvar att erkänna det historiska faktum som folkmordet är. Sverige bör agera med kraft inom EU och FN för att få till stånd ett internationellt erkännande av detta folkmord. Ett erkännande är oerhört viktigt för att få en upprättelse för armeniers, assyriers/syrianers, kaldéers, pontiers m.fl. situation och identitet samt för att skapa en förbättrad grund för en framtida dialog.” Man avslutar med att ”vi anser att riksdagen borde tillkännage för regeringen som sin mening att Sverige ska erkänna folkmordet 1915.”
Många satte därför sitt hopp till att om det blev regeringsskifte skulle ett officiellt erkännande av folkmordet ske av Sveriges regering, i enlighet med riksdagens beslut. Inte kunde det väl vara så att Socialdemokraterna drev en sorts politik i opposition och en annan i regering?
I valrörelsen 2014 satsade Socialdemokraterna på att återta makten från den borgerliga alliansen. För att säkra makten behövdes givetvis så många röster som möjligt. När partiledaren Stefan Löfven besökte Södertälje lovade han därför att driva frågan om att regeringen skulle erkänna folkmordet under förutsättning att Socialdemokraterna vann valet. ”Har vi fattat beslut i riksdagen så ska vi naturligtvis fullfölja det. Det är absolut min målsättning,” sade han i en intervju med Assyria TV. Syftet med löftet var givetvis att erhålla stöd från berörda väljargrupper.
Valet kom och Socialdemokraterna tog makten. Därmed styrde man också landets utrikespolitik och många hoppades nu att partiets löfte om ett erkännande skulle infrias. Men det hände inte mycket. Åren gick och det närmade sig ett nytt val. 2018. Statsminister Löfven började åter få frågor kring erkännandet och varför ingenting hade hänt. I maj 2018 sade han i SVT: ”Jag har gjort det jag sa, jag tog det till en utredning, den rapporten visade att det här är en oerhört komplex fråga. Det är en sak för ett parlament att erkänna folkmord, det är en annan sak för en regering.” Och på en direkt fråga om regeringen tänkte erkänna folkmordet svarade han: ”Regeringen har inte någon plan på det, nej.”
Sveket var ett faktum.
I flera frågor som riktats mot regeringen har riksdagsledamöter undrat varför inte regeringen lever upp till sina löften. Den 26 juni ställde jag själv en fråga till utrikesminister Ann Linde om Sveriges regering kommer att erkänna folkmordet 1915 i enlighet med riksdagens beslut. Jag tog upp Socialdemokraternas tidigare löften och menade att det skulle vara intressant att höra om regeringen omvärderat sitt nej och i stället skulle följa löftena om erkännande, som det dessutom finns riksdagsbeslut på.
Den 7 juli kom svaret från utrikesminister Ann Linde. I svaret skriver förvisso ministern att det ”råder ingen tvekan om att det begicks fruktansvärda massövergrepp mot minoriteter i det sönderfallande Osmanska riket”, men ”frågor om hur en regering bör förhålla sig till, och benämna, massövergrepp i det förflutna i en annan stat är dock komplicerade och innehåller folkrättsliga, konstitutionella, straffrättsliga och politiska aspekter som vi inte kan bortse från”.
Sveket var åter ett faktum.
Socialdemokraterna kommer, vallöften och riksdagsbeslut – som de själva drivit igenom – till trots aldrig att erkänna folkmordet 1915. Det står helt klart. Jag själv är övertygad om att det handlar om att inte stöta sig med Turkiet. Socialdemokraterna har större intresse av att hålla sig väl med det auktoritära Turkiet, som inte bara förnekar folkmordet utan dessutom gjort det straffbart att hävda, än att stå upp för det som är rätt även om det handlar om en händelse för 100 år sedan.
För precis som de själva skrev i sin reservation 2010 har det som skedde kring 1915 återverkningar för människor än i dag. Offren sveks av dåtiden. Låt oss i nutid inte svika även deras släktingar.
BJÖRN SÖDER (SD)
Riksdagsledamot och ledamot i utrikesutskottet
