MSB har på uppdrag av regeringen utvärderat hanteringen av tre större händelser, jordskredet i Stenungsund, grundstötningen av färjan Marco Polo i Blekinge och den allvarliga trafiksituationen på Europaväg 22 i Skåne, med syfte att stärka den svenska krisberedskapen.
Sverigedemokraterna har likt regeringen också fångat upp MSB:s rapport gällande krishanteringen av E22, jordskredet och grundstötningen av Marco Polo. Det vi kan konstatera är att det återigen visat sig finnas problematik kring ansvarsprincipen.
Det kan inte komma som en överraskning för någon att ordet ”samverkan” förekommer 181 gånger i den knappt 50 sidor långa utredningen.
Sverigedemokraterna har sedan i början av den här mandatperioden aktivt arbetat, och, samarbetat väl med försvarsdepartementet. En av de frågor som lyftes tidigt (vid sidan av många andra) är frågan kring ansvarsprincipen och hur den återkommande är ett reellt problem.
Utredningarna gällande skogsbränderna var tydliga kring ett behov av reda ut och vidareutveckla tolkningar kring ansvarsprincipen och hur olika aktörer inom räddningstjänst, myndigheter och kommun kan bli bättre.
Det är därför beklämmande att utredning nr 513 nu kommer läggas till handlingarna med i princip samma slutsatser som det tidigare. ”Samverkan” ”samverkan” och återigen mer samverkan.
Det är uppenbart att vi behöver säkerställa att det finns ett tydligt mandat vid olyckshändelser där räddningsverksamheten kräver samarbete för att lösa en räddnings- eller saneringsuppgift.
I och med det allt sämre omvärldsläget och behovet att stärka förmågan av att kunna möta hybridhot eller krissituationer där det är kort om tid och ofullständiga uppgifter så duger det inte med myndighetsfolk som står i ring och pekar på varandra.
Totalförsvarets forskningsinstitut har tagit fram olika typer av modeller för att modernisera ansvarsprincipen men det verkar finnas ett brett motstånd mot att detta ska arbetas vidare på.
Regeringen måste ta ledartröjan i den här frågan.
BJÖRN SÖDER (SD)
Ledamot i Försvarsutskottet
