FÖRSVARET Karin Enström (M) och Hans Wallmark (M) hävdar att Sverigedemokraterna inte ser verkligheten som den är (SvD Debatt
10/12). Det är precis det vi gör och har gjort under en längre tid, tillskillnad från Moderaterna. Vi har sedan vårt riksdagsinträde 2010 i våra budgetförslag anslagit betydande resurser till det svenska försvaret och vi har återkommande från riksdagens talarstol varnat för att det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde kan förändras mycket snabbt och att Sverige därför måste ha ett försvar värt namnet. Som enda parti tillskjuter vi resurser som gör att det finns möjligheter att lägga minst 2 procent av BNP på försvaret inom en tioårsperiod.
Moderaterna såg däremot under sin tid i den borgerliga regeringen Försvarsmakten som en kassako, från vilken man kunde mjölka pengar för att finansiera andra reformer och verksamheter. Redan året efter att den borgerliga regeringen tog över makten avgick den dåvarande försvarsministern i protest mot sina egna partikollegors sparbeting på Försvarsmakten. Försvarsanslaget sjönk från det redan låga 1,5 procent av BNP till 1,2. Den moderata statsministern Reinfeldt kallade försvaret för ett särintresse och så sent som i januari 2014 vid Folk & Försvars rikskonferens, mitt under de pågående protesterna vid Majdantorget i Kiev och efter att Ryssland genomfört sin största beredskapsövning på många år, talade Enström, då som försvarsminister, om att ”den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöregionen är mer stabil idag än för 10 år sedan” och att ”bedömningen att det är osannolikt med ett väpnat militärt angrepp mot Sverige under överskådlig tid är även fortsatt grunden för utformningen av försvaret”.
Inte förrän Ryssland den 28 februari skickat in sina trupper på Krim och ockuperat en europeisk suverän stat och den svenska säkerhetspolisen i april 2014 varnat för att Ryssland bedrev förberedelser för krig eller hot om väpnat våld mot Sverige vaknade försvarsminister Enström och Moderaterna. Då helt plötsligt började man vurma för försvaret och utmåla sig själva som försvarsvänner. Det är inte trovärdigt. Och framförallt är det inte ansvarsfullt.
Moderaterna saknar trovärdighet på det försvars- och säkerhetspolitiska området. Istället skriker man nu efter ett svenskt NATO-medlemskap, som man tror ska bli räddningen. Problemet är dock att Sverige avsätter alldeles för lite resurser till försvaret för att ens kunna leva upp till de krav som ett medlemskap ställer. Dessutom riskerar ett medlemskap att rubba den geopolitiska balansen och dra in Sverige i konflikter istället för att förhindra dem. Framförallt skulle ett NATO-medlemskap innebära att Sverige förkastar den av Karl XIV Johan införda grande strategy som framgångsrikt hållit oss utanför krig sedan 1814.
Att man nu bakvägen vill smyga in ett svenskt NATO-medlemskap genom det kommande förslaget till värdlandsavtal med NATO är dessutom riktigt allvarligt. Ett sådant avtal skulle innebära att väpnade konflikter kan komma att utspela sig på svenskt territorium utan att ens Sverige är inblandat.
En ansvarsfull försvars- och säkerhetspolitik förutsätter däremot att vi står utanför stormaktsallianser och har en egen försvarsmakt med ordentlig försvarsförmåga. Ett defensivt försvarsförbund med Finland skulle ge ett bra komplement till detta och skulle heller inte rubba den geopolitiska maktbalansen i vårt område. Men för att nå dit krävs ordentliga resurser till Försvarsmakten. Då räcker inte de anslag, som försvarsuppgörelsen innebär, på långa vägar. SD anslår betydligt mer till det svenska försvaret och har under lång tid tagit den säkerhetspolitiska situationen på allvar och varnat för snabba omställningar. Därför är också SD det mest trovärdiga partiet på det försvars- och säkerhetspolitiska området.
BJÖRN SÖDER (SD)
Säkerhetspolitisk talesperson och ledamot i utrikesutskottet
MIKAEL JANSSON (SD)
Försvarspolitisk talesperson och ledamot i försvarsutskottet
JEFF AHL (SD)
Ersättare i försvarsutskottet och i utrikesutskottet
ROGER RICHTOFF (SD)
Ledamot i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
