GÅRDSFÖRSÄLJNING Redan den 27 oktober 2010, efter att Sverigedemokraterna gjort entré i Sveriges riksdag, motionerade jag tillsammans med partikollegan Sven-Olof Sällström om att man skulle tillåta gårdsförsäljning av lokalt producerat vin och andra jästa drycker av vintyp, lokalt producerade öl-, malt- och ciderdrycker.
Motionen kom till efter att partiets Landsdagar året innan beslutat att partiet skulle verka för att gårdsförsäljning av lokalt producerade alkoholhaltiga drycker skulle tillåtas och att partiet direkt efter inträdet i Sveriges Riksdag skulle motionera om tillåtandet.
I Alkoholutredningen som presenterades den 4 mars 2009 föreslog utredaren Anita Werner att det även i fortsättningen skulle vara olagligt för lokala vintillverkare att sälja sitt vin till turister och andra direkt på gården. Utredningen såg inte det som ett alkoholpolitiskt problem att tillåta gårdsförsäljning av lokalt producerat vin. Det hänvisades istället till att EU-juridiken kring Systembolagets försäljningsmonopol satte stopp för gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker.
På en förfrågan till EU-kommissionen om det fanns några juridiska hinder inom EG-rätten mot att ha en reglerad gårdsförsäljning i ett land som Sverige, där alkoholförsäljningen i övrigt sker på Systembolaget, blev svaret dock nej. EU:s konkurrenskommissionär som besvarade frågan för kommissionens räkning, menade att försäljning av lokalt producerade alkoholdrycker direkt till konsumenterna skulle vara ett undantag från Systembolagets ensamrätt. Med hänvisning till en dom i EU:s domstol konstaterade kommissionären att ett sådant undantag inte skulle fordra att det statliga handelsmonopolet måste avskaffas. Det fanns således inget EU-juridiskt hinder till att tillåta gårdsförsäljning av lokalt producerade alkoholhaltiga drycker utan denna fråga kunde således hanteras separat i förhållande till Systembolagets försäljningsmonopol.
Efter att ha lagt motionen varje år uttalade 2018 till sist en majoritet i riksdagen att man ville se ett införande av gårdsförsäljning. Den senaste utredningen En möjlighet till småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker (SOU 2021:95) presenterades den 8 december 2021. Den dåvarande regeringen valde dock att inte agera.
I utredningen föreslås att gårdsförsäljning ska tillåtas men samtidigt ställs flera mer eller mindre orimliga krav. Bland annat skulle gårdsförsäljning endast få äga rum i samband med ett betalt studiebesök eller en föreläsning med anknytning till den aktuella produkten på tillverkningsstället. Därutöver föreslås kraftiga begränsningar rörande vilka producenter som skulle tillåtas ägna sig åt gårdsförsäljning, där tillverkarens produktionsvolym avgör rätten till gårdsförsäljning.
Regeringen har dock möjlighet att gå vidare med egna förslag oaktat utredningen. I en skriftlig fråga från näringsutskottets ordförande Tobias Andersson till socialministern om när regeringen avser att gå fram med ett förslag om gårdsförsäljning, och om ett sådant förslag kommer att överensstämma med den senaste utredningens förslag, svarar socialministern att alla remissinstansernas synpunkter just nu bereds och att det i detta arbete behöver beaktas bland annat frågans komplexitet och tänkbara konsekvenser. Han betonar dock att regeringen ser positivt på att möjliggöra småskalig gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker under förutsättning att detaljhandelsmonopolet värnas.
Ett konkret förslag till att behålla monopolet men att tillåta gårdsförsäljning är att göra producenterna till ombud för Systembolaget. På samma sätt som butiker idag agerar ombud skulle även producenterna kunna agera ombud. Det innebär att man via ombudet skulle kunna köpa ut sina flaskor av den lokalproducerade alkoholdrycken. Systembolaget skulle därmed kunna utöva kontroll om att allt sker på korrekt sätt och detaljhandelsmonopolet skulle inte utmanas.
I den senaste utredning skriver man att ”i debatten om gårdsförsäljning i Sverige har från vissa håll lyfts fram alternativet att svenska tillverkare skulle kunna fungera som ombud för Systembolaget, men då enbart för de egentillverkade alkoholdryckerna. Som påpekats av bl.a. Systembolaget, skulle dock en sådan ordning svårligen gå att förena med de strikta krav på icke-diskriminering i fråga om anskaffnings- och saluföringsvillkor som enligt EU-rätten gäller för nationella handelsmonopol. Utredningen har inte heller uppfattat att en sådan ombudsmodell är det som i första hand förordas av svenska tillverkare. Utredningen har därför valt att inte närmare utreda en sådan modell för gårdsförsäljning.”
Men låt producenterna inte enbart bli ombud för sina egna produkter utan, precis som butikerna, fungera som Systembolagets ombud fullt ut. Då löser man EU-rättens krav på icke-diskriminering. Att utredningen inte heller har ”uppfattat att en sådan ombudsmodell är det som i första hand förordas av svenska tillverkare” må vara riktigt, men det har framförts av producenter och är det alternativet som gäller är jag övertygad om att de ser positivt på det. Att utredningen inte valt att närmare utreda en sådan modell är beklagligt.
Att, samtidigt som gårdsförsäljning tillåts, bibehålla Systembolagets detaljhandelsmonopol borde ligga i allas intressen. Ett slopat monopol skulle innebära att tillgången till alla världens drycker skulle försvinna från i stort sett alla mindre orter. I storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö skulle det säkert finnas en efterfråga på specialbutiker som säljer specialprodukter men inte, som idag, överallt där Systembolaget finns. Det hade istället blivit standardsorterna som sålts i den lokala livsmedelsbutiken. Dessutom hade den stora och breda kunskap som idag finns om dryckerna i varje Systembolagsbutik gått förlorad.
BJÖRN SÖDER (SD)
Riksdagsledamot
