2016/17:UFöU2
Fortsatt svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i Irak
Anförande i debatten om fortsatt svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i Irak.
Herr Talman,
Sedan 2015 deltar Sverige i den militära utbildningsinsats som den internationella koalitionen mot IS bedriver i Irak efter irakisk inbjudan. Koalitionen bedriver utbildning ibland annat Erbil, där irakiska försvarsstyrkor tränas av den svenska insatsen i sjukvård, krigets lagar, strid i bebyggelse samt detektering av improviserade sprängladdningar. Utbildningen och rådgivningen har tagits väl emot av de irakiska försvarsstyrkor Sverige stöder i norra Irak.
Från Sverigedemokraternas sida har vi varit och är fortfarande positiva till insatsen. Vi menar att situationen i Irak i högsta grad berör oss alla. Vi har under de senaste åren, genom olika händelser i Europa, blivit påminda om just detta. Fruktansvärda terrordåd har utförts av Islamiska staten, inte bara i Irak och Syrien utan även på europeisk mark och vi har sett en invandringsvåg av sällan skådad omfattning till Europa och inte minst till Sverige.
Samtidigt har vi kunnat ta del av hur personer bosatta i Sverige och övriga Europa åkt ned till Irak och Syrien för att strida för terroristerna.
Därför är det angeläget att också Sverige deltar i kampen mot terrorismen. Detta på alla olika plan, såväl här hemma i Sverige som internationellt.
Terrorgruppen IS härjningar har orsakat ett närmast ofattbart lidande för det irakiska folket i allmänhet och dess etniska och religiösa minoriteter i synnerhet. När IS intog Iraks näst största stad Mosul 2014 kunde vi läsa i världspressen om hemska övergrepp på dem uppskattat 35 000 kristna invånarna, av vilka i stort sett alla tvingades lämna staden. Från att år 2003 ha funnits ca 1,2 miljoner kristna bara i Irak, har många tvingats fly och antalet uppskattas ha sjunkit så lågt som 180.000 – kanske färre. Men även andra minoritetsgrupper, som yazidier, mandéer, turkmener, judar, romer och shabaker, vilka dessutom är betydligt färre till antalet, har råkat mycket illa ut.
Kriget har skapat en, på vissa platser, mycket allvarlig humanitär situation och i nuläget är över 10 miljoner människor i behov av humanitärt stöd samtidigt som Unochas sammanställning visar att hjälporganisationer sammanlagt efterfrågar ungefär 3 miljarder kronor för att hantera situationen.
Och här måste jag betona att mot denna bakgrund är det närmast ofattbart vilken invandringspolitik Sverige har bedrivit, vilket gör att man tvingas skära 8 miljarder ur biståndet. Det är en summa som skulle kunna täcka hela den humanitära insatsen. Det är vår fasta ståndpunkt att regeringen borde använda Sveriges begränsade resurser där de gör mest nytta och kraftigt öka stödet till humanitära insatser i krisens närområde.
Herr Talman,
För att bli en effektiv isbrytare, menar vi att det behövs ett mycket bredare spektrum av åtgärder, både i Irak och Sverige.
Irak är en i många avseenden problematisk statsbildning. Landets gränser speglar inte någon naturlig avgränsning av folkgrupper utan är snarare en godtycklig indelning gjord av europeiska kolonialmakter. Eftersom Irak är ett lapptäcke av folkgrupper som visar uppenbara svårigheter att samexistera fredligt behöver landet en konstitutionell lösning som tar hänsyn till dess minoriteters legitima krav på utökat oberoende.
Eftersom politiken i Irak är starkt etniskt betonad är det varken rättvist eller ändamålsenligt att en grupp ska behöva luta sig mot en annan för dess militära försvar.
När IS invaderade norra Irak och Nineveslätten 2014 flydde de kurdiska styrkorna och den nationella irakiska armén. Den kristna och yazidiska befolkningen lämnades åt sitt öde vilket fick horribla konsekvenser, vilka närmast kan liknas vid ett folkmord. FN:s råd för de mänskliga rättigheterna konstaterade också i en resolution i september 2014 att IS övergrepp kan utgöra brott mot mänskligheten och krigsbrott.
Händelserna under 2014 visar tydligt att den kristna och yazidiska befolkningen, även om de fått ett viktigt stöd av den kurdiska milisen under konfliktens gång, inte har några garantier om stöd från utomstående styrkor. Av denna anledning har man lagt grunden för en egen försvarsstyrka som kallas NPU (Ninives plain protection unit). Styrkan är dock liten och tränas av ett privat säkerhetsföretag och får sin finansiering av privata donationer.
Vi ser det som ytterst angeläget att även de svagaste minoriteterna i Irak har möjlighet att försvara sig själva och säkra sin överlevnad. Därför har vi föreslagit att regeringen arbetar för att koalitionen mot IS också inkluderar NPU i sina stödinsatser.
Vi vill också bredda insatsen genom att regeringen utreder behov och möjligheter till materiellt stöd. Vi avser inte krigsmateriel för strid utan annat specialiserat, materiellt stöd. Sådant stöd skulle kunna handla om kommunikation- och sjukvårdsutrustning, mobila internetanslutningar och datorer och små, förarlösa övervakningsplan liknande dem som använts i insatsen i Afghanistan.
Herr Talman,
Nineveslätten i norra Irak var en del av det historiska assyriska kungariket och har under en längre tid befolkats av i huvudsak assyrier/syrianer/kaldéer. Även kurderna har under lång tid haft ett stort mått av självstyre och har visat prov på demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter, även om vissa inbördes våldsamheter mellan kurdiska grupper rapporterats under senare tid.
Vi anser därför att regeringen bör använda sitt inflytande och komplettera den militära insatsen med en politisk process för att påverka den irakiska regeringen i riktning mot utökat självstyre för de kristna på Nineveslätten och de kurdiska delarna av Irak. Vi anser detta vara enda lösningen för att få till en långsiktigt stabil och trygg situation i Irak.
Herr Talman,
Under beredningsprocessen av det här betänkandet har det, i alla fall för mig, tydliggjorts att det föreslagna ökade svenska styrkebidraget inte var särskilt välplanerat. Min uppfattning är att statsministern, under sitt besök i Erbil i slutet av oktober, i stundens ingivelse tyckte det lät bra att lova en fördubbling av det svenska styrkebidraget. För någon planering verkar inte ha funnits.
I min värld borde det ha kommit en förfrågan efter att man sett att behov finns och att man redan då visste var behoven är som störst och var de ökade resurserna skall placeras och sättas in.
Men så är det inte. Man vet inte var man skall placera den utlovade förstärkningen. Det håller man på att utreda. Bara detta bekräftar ju min teori om att statsministern utlovat något bara för att det lät bra för stunden.
Utskottet konstaterar också i betänkandet att regeringen i en föredragning uppgett att det svenska styrkebidraget skall vara verksamt vid ytterligare en bas i Irak utan att i nuläget kunna uppge vilken bas som det handlar om.
Och precis som utskottet konstaterar så innebär det ett betydande ansvar när riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att sända en svensk väpnad trupp på uppdrag i ett annat land. Därför är det positivt att utskottet också föreslår riksdagen att kräva att regeringen måste återkomma till riksdagen med en ny proposition om mandatet som helhet för att det skall bli aktuellt att initiera verksamhet på annan plats än i norra Irak. Likaså är det bra att utskottet betonar att regeringen och myndigheter löpande genomför djupgående risk- och hotbildsbedömningar.
Med tanke på hur dåligt förberett regeringens förslag om en fördubbling av styrkebidraget är, och med tanke på det skede som insatsen mot IS är inne i, anser inte vi att det är nödvändigt för Sverige att fördubbla sitt styrkebidrag. Därför har vi föreslagit att det nuvarande styrkebidraget behålls under samma förutsättningar som tidigare.
Sedan, herr Talman, vill jag också understryka vikten av att alla sådana här internationella insatser utvärderas på ett adekvat sätt och det är bra att utskottet framhåller vikten av att analysera och utvärdera effekterna av svenska styrkebidrag i internationella fredsfrämjande insatser.
Avslutningsvis, herr Talman,
Att delta i internationella insatser belastar försvarsbudgeten. I en situation där Sverige inte har ett existensförsvar att tala om, samtidigt som det säkerhetspolitiska läget i vår omedelbara närhet ser fortsatt osäkert ut, anser vi det inte lämpligt att ytterligare belasta försvarsbudgeten.
Därför anser vi att regeringen skall tillskjuta ökade resurser till Försvaret genom lån och sedan justera detta i kommande vårbudget. Vi vill generellt se kraftigt ökade resurser till Försvaret men vi anser att regeringen åtminstone skall tillskjuta additionella medel i syfte att kompensera för de ekonomiska påfrestningar som det innebär för Försvarsmakten att genomföra insatsen Irak.
Vi står givetvis bakom samtliga av våra reservationer i betänkandet men för tids vinnings skull yrkar vi bara bifall till reservation 1 och reservation 3.
Tack för ordet, herr Talman.
