DEBATT Björns anförande i debatten i riksdagen om fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan den 2 maj 2019.
Herr talman,
Riksdagen skall fatta beslut om att godkänna avtalet om ett fördjupat partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan. Avtalet ersätter det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtalet som undertecknades 1996 och trädde i kraft 1999.
Relationerna med Armenien har fördjupats de senaste åren på många olika plan. Sveriges bilaterala förbindelser med Armenien upprättades formellt redan 1992 och har, särskilt under den senaste mandatperioden intensifierats genom att utrikesutskottet prioriterade sina utgående besök särskilt till länderna i Östliga partnerskapet. Vid åtskilliga tillfällen har både ledamöter och talmän varit på officiella besök i landet.
Utvecklingen i Armenien den senaste tiden förtjänar också uppmärksamhet. I april förra året ägde en revolution rum när journalisten Nikol Pashinyan samlade allt större folkligt motstånd mot sittande premiärminister Serzh Sargsyan från det Republikanska partiet. Och vi var nog många som under flera dager oroligt följde utvecklingen och vad som hände. Tyvärr har världen skådat allt för många uppror som slagits ned med våld av sittande makt. Men Armenien uppvisade en demokratisk mognad som är värd all respekt. Och man behandlade också varandra med respekt. Den förlorande sidan tog förlusten som värdiga demokratiska politiker.
Jag hade förmånen att vara en av de första officiella utländska besökarna efter revolutionen när jag i maj förra året besökte Armenien i egenskap av andre vice talman och jag passade på att berömma Armenien för deras sätt att hantera revolutionen och sade att de förtjänar omvärldens stöd och respekt för hur man uppvisade demokratisk mognad.
Jag välkomnar därför förslaget till fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal med Armenien. Avtalets syfte är att ytterligare stärka de bilaterala relationerna och den politiska dialogen mellan EU och Armenien samt få till stånd förbättrade möjligheter för handel och investeringar mellan parterna. Jag är också glad över att svenska näringslivet, enligt UD, på senare tid visat på ökat intresse av landet. Idag uppgår nämligen vår export till Armenien endast till ca 150 miljoner kronor per år och vår import till otroligt blygsamma ca 3 miljoner kronor. Men det finns givetvis potential till att öka både export och import. Och här tror jag att kampen mot korruption är helt avgörande.
Herr talman,
Avtalet är uppdelat i åtta olika delar, varav jag tänkte nämna särskilt två delar.
Det betonas i avtalet att särskilda områden som ska omfattas av samarbete och dialog är utrikes- och säkerhetspolitik, allvarliga brott som angår det internationella samfundet och Internationella brottmålsdomstolen, konfliktförebyggande och krishantering, regional stabilitet och fredlig konfliktlösning, nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen, att motverka illegal spridning av små och lätta vapen och kontroll av export av konventionella vapen, samt att bekämpa terrorism. Detta är givetvis både angeläget och välkommet. Vi behöver fler aktörer i världen som vi samarbetar med kring dessa frågor.
Likaså är det bra att avtalet fastställer en ram för samarbete om rättsstatens principer och respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, skydd av personuppgifter, migration, asyl och gränsförvaltning, personers rörlighet samt bekämpning av organiserad brottslighet, korruption, narkotikabrott, penningtvätt och finansiering av terrorism.
Genom avtalet vidareutvecklas många olika områden och ger därmed en långsiktig grund för utvecklingen av förbindelserna mellan EU – och därigenom Sverige – och Armenien. Genom att det intensifierar den politiska dialogen och förbättrar samarbetet på en dessa områden lägger det också grunden för ett mer verkningsfullt bilateralt engagemang med Armenien.
Därför yrkar jag bifall till betänkandet.
Avslutningsvis, herr talman, så när vi ändå diskuterar Armenien och relationer mellan olika parter som avtal reglerar, så kan jag inte undgå att nämna något kring folkmordet 1915, när över 1,5 miljoner människor – främst armenier – mördades av turkarna i dåvarande Osmanska riket. Den 11 mars 2010 beslutade riksdagen att den svenska regeringen bör erkänna folkmordet.
I valrörelsen 2014 besökte Stefan Löfven Södertälje och lovade att driva frågan om att regeringen skulle erkänna folkmordet – om Socialdemokraterna vann valet. I en intervju med Assyria TV sa han:
”Har vi fattat beslut i riksdagen så ska vi naturligtvis fullfölja det. Det är absolut min målsättning.”
Men som vanligt var det vara tomma ord från Stefan Löfven i syfte att vinna väljarstöd. För när han väl vann valet och blev statsminister lät det helt annorlunda och regeringen har heller inte erkänt folkmordet. Det är skamligt!
Inte bara att den sittande regeringen med Stefan Löfven i spetsen inte gör vad riksdagen tillkännagett för regeringen utan Löfven bryter dessutom ett löfte han personligen gett. Det visar hur opålitlig denna regering och statsministern är.
I Armenien förstod den sittande statsministern Sargsyan när det var dags att lämna sin post. Dessvärre har inte Stefan Löfven kommit till samma insikt – ännu.
Jag vill än en gång poängtera att Sverigedemokraterna delar riksdagens beslut om att ett erkännande av folkmordet skall göras av regeringen.
Tack, herr talman.
